Fru talman! För drygt ett år sedan var utrikesutskottets gruppledare i Kiev och fick på nära håll se hur missilerna sköts ned utanför hotellrumsfönstret. Vi fick känna vad människor i Ukraina har som sin vardag.
Detta gjorde mig beslutsam. Ingenting i bistånds- och utrikespolitiken är viktigare än att hjälpa Ukraina.
Här hemma sjunger just nu ungdomarna om en strålande framtid. Det är underbart att se lyckan i deras ögon och ta del av bubblan av bekymmerslösa framtidsplaner.
Samtidigt bombar Ryssland sönder skolor i södra Ukraina i det krigets helvete som mördaren Putin är ansvarig för.
Barnen drabbas hårt i krig. Vad kan vi göra för att även deras drömmar om en strålande framtid ska kunna slå in, och vad gör regeringen för att dessa barn ska kunna känna glädje och framtidstro och få ett fint sommarlov?