Fru talman! I dag har det gått 241 dagar sedan UD avrådde från icke nödvändiga resor till alla länder och bekymren för resebranschen tog fart. Flera miljoner resenärer är drabbade, och svenska konsumenter får inte tillbaka de pengar som de har rätt till eftersom reseföretagen inte kan betala tillbaka. Många reseföretag väntar i sin tur på återbetalning från flygbolag och hotell.
Lagen säger att konsumenten har rätt att få pengarna tillbaka inom 7-14 dagar om man bokat en flygresa eller en paketresa. Den lagen gäller. Men regeringen och dess stödpartier har konsekvent struntat i att hjälpa reseföretagen att leva upp till lagen och har därmed svikit både företagen och svenska resekonsumenter.
Vi kan också konstatera att konsumenter som drabbats av inställda resor på grund av pandemin och UD:s avrådan - alltså just de inställda resor vi pratar om här i dag - inte kommer att kunna få ersättning från resegarantin. Statsrådet nämnde den garantin i dag, och hon har tidigare nämnt den vid ett flertal tillfällen. Men precis som statsrådet sa måste vi slå fast att denna garanti inte gäller för de konsumenter som har fått sin resa inställd på grund av pandemin.
Inte heller hjälper det att vända sig till Allmänna reklamationsnämnden. Även de har redan fastslagit att lagen gäller och att konsumenterna har rätt till återbetalning; det råder ingen tvist om det. Ett ökat tryck på Allmänna reklamationsnämnden leder till högre kostnader utan att ge företagen större möjligheter att följa lagen, så det är ingen lösning på problemet.
Och situationen är långt ifrån över. Jag vill citera ett stycke ur tidningen Fplus där man skriver så här: "När Europa nu åter stänger ned och nya restriktioner införs är framtiden nattsvart för resebranschen." Didrik von Seth, ordförande i Svenska resebyrå- och arrangörsföreningen säger att "det är en katastrof av episka dimensioner".
Det har gått 241 dagar, och läget är nattsvart. Vad har regeringen då gjort för att hjälpa företagen och konsumenterna med de inställda resorna? Ingenting. Det pågår ett analysarbete på Regeringskansliet, säger statsrådet. Är detta analysarbete alltså det som regeringspartiernas företrädare hänvisar till när de gång på gång röstar ned förslag i utskottet som hade kunnat hjälpa konsumenterna och företagen?
Det är ungefär som att titta på en båt full av passagerare som långsamt sjunker och konstatera att den åtgärd man tänker vidta är att under åtta månader analysera hur man ska förhindra att båtar sjunker i framtiden. Det är ett katastrofalt misslyckande från regeringens sida att inte på åtta månader lyckas presentera några som helst riktade åtgärder för att hjälpa resebranschen och för att lösa situationen utan i stället hänvisa till ett analysarbete.
Vi måste ju rädda de här företagen och ge konsumenterna det de lagligen har rätt till nu. Förstår inte statsrådet att situationen är akut?