Fru talman! Jag fanns också i kommunpolitiken 2008 när krisen kom. Då skulle de svenska inkomsterna falla med 30 procent. Det var en annan kris som slog mot hela världens företagssystem, och vi är ju enormt beroende av utlandsinkomster.
Det finns säkert saker vi hade kunnat göra bättre där. Det kanske är synd att vi inte mer nogsamt har följt upp det. Men man ska också veta när man öppnar plånboken att detta inte är gratis. Detta är 400 miljarder i skattepengar som vi ska ta från vanligt folk, som enligt regeringens önskemål då ska få höjda skatter. Det är det man betalar när man tankar bilen, där 60 procent av kostnaden faktiskt går rakt in i skattekassan. Det tas också från lönearbete för folk med inte så höga löner.
Jag tycker att det finns en arrogans - jag kallar det inte för att killgissa; jag tycker i stället att det är en socialdemokratisk gissning - när man betalar ut 400 miljarder kronor i stöd och inte tycker att det är en väldigt relevant fråga hur systemet har sett ut. Varför har man inte har följt upp det ordentligt? Eller rättare sagt: Varför har man inte efterfrågat en uppföljning? Så gör man ju alltid. Så gör man till och med i sin egen privatekonomi. Om jag handlar för mycket i november får jag dra ned i december.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT En möjlighet till ny anmälan om avstäm-ning av stöd vid kort-tidsarbete och ett nytt förfarande vid sen anmälan om avstäm-ning
Nej, Anna-Caren, jag tycker att det skulle vara lite mindre arrogans. Det är 400 miljarder kronor. Hade vi öppnat plånboken på det viset under finanskrisen vet varken du eller jag hur världen hade sett ut i dag. Men det är lätt att vara efterklok.