Fru talman! I detta ärende behandlas Riksbankens förvaltning för 2007. Det är ett enigt utskott som föreslår att Riksbanken ska beviljas ansvarsfrihet, att balans- och resultaträkning fastställs och att riksdagen godkänner fullmäktiges förslag till disposition av Riksbankens resultat. Det innebär att Riksbanken levererar in 3,6 miljarder kronor till statsbudgeten.
Jag konstaterade i förra årets debatt att årsredovisningen för 2006 visade att trots den ökande användningen av kort fortsatte den utelöpande sedelmängden att öka. Jag hänvisade också till den debatt vi hade under 2002 då direktionen i ett förslag till vinstdisposition skisserade att motsvarande 10 miljarder kronor behövde fonderas för att täcka Riksbankens driftskostnader som vid det tillfället uppskattades till ca 800 miljoner kronor - ungefär som de är i dag.
Normalt är det seignoraget, det vill säga avkastningen på den utelöpande sedelmängden, som ska täcka driftskostnaderna. Detta ansågs dock av direktionen vara en osäker källa eftersom sedelmängden successivt skulle minska i färden mot det kontantlösa samhället. Seignoraget uppgick under 2006 till drygt 2 miljarder kronor.
Även i årsredovisningen för 2007 redovisas att sedelmängden ökar med 2 miljarder kronor. Det är en ökning med 2,8 procent jämfört med föregående år. Sedan januari 1999 har den utestående mängden sedlar och mynt ökat med drygt 28 miljarder kronor eller nästan 33 procent.
För 2007 beräknas seignoraget uppgå till 4,4 miljarder kronor efter avdrag för bankens kostnader för sedlarna och mynten. Redan 2006 års avkastning räckte mer än väl för att täcka driftskostnaderna, och avkastningen har nu förbättrats ännu mer.
I Riksbankens yttrande över utredningen om Riksbankens finansiella oberoende framhålls att även om sedelstocken under senare år varit relativt stabil kan en kraftig framtida minskning av allmänhetens efterfrågan inte uteslutas, varför Riksbanken anser att sedelmängden inte är ett fullvärdigt alternativ till eget kapital. Denna fråga kommer vi att få återkomma till när Riksbankens kapitalstruktur ska behandlas.
I samma yttrande framgår också att Riksbanken i fortsättningen ska redovisa seignoraget i Riksbankens årsredovisningar. Detta är mycket välkommet eftersom finansutskottet önskat en sådan redovisning under flera år. Utskottet utgår från att storleken på seignoraget löpande kommer att redovisas från och med årsredovisningen för 2008.
I utvärderingen av den svenska penningpolitiken 1995-2005 av professorerna Giavazzi och Mishkin underströks det att i en demokrati kan centralbankens självständighet endast säkerställas om den stöds av medborgarna och deras politiska företrädare, och för att kunna ställa centralbanken till svars för sin politik krävs en öppen dialog mellan banken, medborgarna och deras förtroendevalda.
I finansutskottets betänkande
Utvärderingen av penningpolitiken
, som vi beslutade om i juni 2007, underströk utskottet vikten av att fullmäktige fyller sin kontrollerande funktion, och utskottet avsåg att fortlöpande föra en dialog med fullmäktige om dess arbete med att utveckla kontrollfunktionen. Det har också skett genom att utskottet har hållit interna utfrågningar med presidiet i riksbanksfullmäktige.
Diskussionerna med presidiet har varit intressanta och klargörande och visat på att fullmäktige noga följer verksamheten.
En del som skulle kunna utvecklas är kontrollen av den löpande penningpolitiska beslutsprocessen, underlagen och metodvalen i den penningpolitiska processen. Men detta är ett område som närmare kommer att behandlas i betänkandet om utvärderingen av penningpolitiken.
I årsredovisningen redovisas Riksbankens uppdrag att främja ett säkert och effektivt betalningsväsen. Det handlar både om att förebygga kriser i betalningssystemet och om att hantera sådana om de ändå skulle uppstå. Vid utfrågningen av riksbankschefen, som finns redovisad i betänkandet, togs bland annat frågan om Riksrevisionens rapport om krisberedskapen i betalningssystemet samt Riksbankens betalningssystem RIX upp. Finansutskottet har i dag på morgonen haft möjlighet att ytterligare diskutera dessa frågor med riksbankschefen och Finansinspektionens generaldirektör, och finansutskottet har nu fått ytterligare information som komplement till Riksrevisionens rapport som ger en god grund när utskottet ska behandla rapporten.
Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag.