Herr talman! Det är inte så konstigt att barn knappt nämns här eftersom barn i princip aldrig sitter i förvar i Sverige.
Förvarsverksamheten är ett absolut nödvändigt ont när en person över tid inte följer det beslut han eller hon har fått av svenska myndigheter. Men är man en barnfamilj är det normala att en förälder lever kvar utanför förvaret, i en bostad, och en förälder hamnar på förvar tills det att familjen ska åka hem. Man vill inte sätta barn i förvar.
Jag har besökt några av landets förvar under mandatperioden, och på alla ställen säger man samma sak: Vi har i princip aldrig barn sittande här, för barn ska inte sitta på förvar.
Jag delar uppfattningen att barn inte har på förvar att göra. Men lagstiftningen måste ha utrymme för de få fall där vi inte kan lösa en utvisning på annat sätt än att till exempel en ensamstående förälder har med sig ett litet barn inne på förvar. Det är fruktansvärt när det sker.
Men socialdemokratin har också sett detta tidigare. Det måste finnas utrymme i lagstiftningen för att kunna ha barn i förvar under en kort period innan de åker hem. Som jag förstår det vill Socialdemokraterna alltjämt att det ska finnas utrymme att ha barn i förvar under en kort, kort tid. Som jag förstår det nu, även om det inte fanns någon reservation häromdagen, vill man att det ska finnas utrymme att ha ett barn där i 72 timmar. Men vi kan väl vara överens om att det nästan aldrig ska behöva ske. Det är väl ingen här som vill se barn sittande i förvar. Och det är väl därför man inte lägger särskilt mycket fokus på det när man styr myndigheter utan i stället fokuserar på dem som oftast sitter där. De som oftast sitter där är ensamkommande äldre barn eller vanligtvis vuxna människor som vägrar följa svenska myndighetsbeslut.
Vi är väl överens om att barn även i framtiden ska kunna sitta i förvar?