Fru talman! Det här är en interpellation som jag
hade hoppats att slippa ställa, kan jag säga. Jag är litet
besviken över att det har tagit så lång tid. I dag är det
mer än tio år sedan Sveriges Ornitologiska Förening
och Världsnaturfonden först lämnade in sitt förslag
till förordning. Vi hade hoppats att det skulle antas
inom den tioårsperioden. Tyvärr sprack det.
Bakgrunden är alltså att Sverige saknar en natio-
nell förordning som skall komplettera den lag som
heter 1994:18:18. Det är en lag om åtgärder beträf-
fande djur och växter som tillhör skyddade arter, dvs.
det handlar om handeln med viltfångade skyddade
arter. Vi kan tyvärr se att Sverige är ett av de länder
som saknar förordning. Man kan säga att vi ligger i
bottenklass här. Det kan vi väl tyvärr vara överens
om.
Dessutom kan vi se att handeln med skyddade ar-
ter har ökat ganska rejält i Sverige. Vi har dels funge-
rat som transitland för framför allt kräldjur. Men man
kan också se att det säljs många hotade arter, t.ex.
grekiska landsköldpaddor och många arter av apor
som fångats i det vilda. Det här har varit mycket be-
svärligt.
Det finns ett stort intresse från både polis och tull
att komma till rätta med de här brotten. Men i och
med att det som nu kallas för artskyddsförordningen,
dvs. den nationella förordningen, saknas har man inte
haft verktygen. Det har blivit mycket uppenbart efter
EU-inträdet, då gränserna har varit öppna. Man har
helt enkelt inte kunnat ingripa, trots att man har vetat
om handeln. Man har inte kunnat ingripa vare sig mot
djuraffärer som haft hotade arter eller mot konserva-
torer och inte heller riktigt mot den transport som har
skett över gränsen.
Jag tror att vi är helt överens om att vi har behov
av förordningen. Det behöver vi inte träta om. Jag
ställde samma fråga för ett år sedan, och då skulle det
hela åtgärdas senast i höstas. Jag vet att det tidigare
hette senast den våren. Det var därför jag då ställde
interpellationen, det visade sig nämligen att det inte
skulle ske under våren 1997, utan det skulle bli hösten
1997. Under motionstiden trodde jag inte att jag
skulle behöva skriva en motion om detta. Men jag
blev uppringd av en person och fick veta att det här
inte längre var något man prioriterade på Miljödepar-
tementet. Då blev jag rätt förskräckt, kan jag säga. Jag
hoppas att det här verkligen är en fråga som departe-
mentet prioriterar. Vi måste komma till rätta med det
här. Jag frågar: Kan jag nu verkligen lita på att jag
inte måste stå här igen och fråga efter den här förord-
ningen och få reda på att det dröjer ytterligare tid?
Skulle man litet mer precist kunna få veta när den
kommer?