Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i försvarsutskottets betänkande
Vissa frågor om Försvarsmaktens materielförsörjning
.
Riksrevisionsrapporter utgör alltid värdefull granskning, så också den rapport som vi debatterar i dag. Genom att identifiera och lära oss av tidigare begångna misstag i processer genomför vi förbättringar. Rätt materiel levererat i rätt tid är ett grundfundament i svensk försvarspolitik. Brister och förseningar i materielförsörjningsprocesser påverkar ytterst den svenska försvarsförmågan.
Riksrevisionens rapport om försvarets internationella materielsamarbeten ska läsas noga men också genom glasögon med lite olika slipningar. Den genomfördes innan nu gällande materielförsörjningsstrategi hade implementerats fullt ut, vilket framhålls av Riksrevisionen själv och även i regeringens skrivelse.
Vidare genomfördes granskningen innan budgeten för utgiftsområde 6 presenterades för försvarsutskottet av departementet, där utskottsledamöterna på ett mycket öppet sätt fick sig redovisat pågående och framtida planerade försvarsmaterielprojekt - ett bra steg i rätt riktning för att öka transparensen i materielförsörjningsprocessen i dialog med riksdagens ledamöter i försvarsutskottet.
Men kanske viktigast, fru talman, är att se Försvarsmaktens omställning vad gäller materielförsörjningen på samma sätt och med samma förståelse som Försvarsmaktens omställning i övrigt. Internationellt försvarssamarbete hänger ihop med utvecklingen av insatsförsvaret mot ett mer flexibelt, tillgängligt och framför allt interoperabelt insatsförsvar. Nya hot, säkerhetssamarbete byggt med andra länder och snabba växlingar av säkerhetshot kräver också ny materiel.
Fru talman! Svensk försvarsindustri eller, för att vara korrekt, som min folkpartistiske kollega uttryckte det, försvarsindustri och försvarsrelaterad materielproduktion förlagd i Sverige, ser positivt på utvecklingen av en avreglerad marknad i EU inom försvarsmaterielsektorn. Branschorganisationen Säkerhets- och försvarsföretagen, förkortat SOFF, företräder små och stora företag inom säkerhets- och försvarsområdet i Sverige. På deras hemsida kan man läsa artiklar om avtal efter avtal om försvarsmaterielsamarbete mellan svenska företag och svenska och utländska företag. Så ser det ut i dag. Det är inget konstigt. Tvärtom är både SOFF och dess medlemsföretag mycket positiva till utvecklingen av samarbete och en inre, öppen marknad i EU inom försvarssektorn, för man vet vilken hög kvalitativ och teknologisk nivå svenska försvarsföretag håller, och man är trygg i att svenska företag står sig starkt i konkurrensen.
Fru talman! EU-kommissionens initiativ och direktiv om skärpning av möjligheterna för försvarsmaterielproducerande EU-länder att undanta anbud från en öppen upphandling har tidigare varit uppe i debatten. Låt mig inskärpa hur viktigt beslutet av EU-kommissionen är för att sätta tummen i ögat på de länder i EU som i ren och skär protektionism i alltför generös utsträckning använder sig av de möjliga undantagsklausuler som finns för att behålla produktionen i det egna landet.
Det kan inte vara meningen att man ska få undanta en upphandling av kängor till Försvarsmakten från den öppna marknaden. Det kan inte rimligen räknas som avgörande för det nationella säkerhetsintresset. Sverige ska heller inte sälla sig till de länder som agerar på detta sätt och försvårar och förhindrar öppen upphandling inom försvarsmaterielområdet. Det är främst för den svenska försvarsindustrins egen skull. Det gynnar den nämligen inte.
Ett branschprogram, som jag trodde att Socialdemokraterna genom partiöverenskommelsen i betänkandet hade varit kloka nog att gå ifrån, verkar inte i vare sig svensk försvarsindustris, svensk försvarsmakts eller svensk försvarspolitiks intresse.
Fru talman! Min värderade kollega från Blekingebänken som tyvärr har lämnat kammaren berörde den marina arenan. För några år sedan belönades en örlogskapten vid Försvarshögskolan för sin uppsats om turerna inom försvarsmaterielprocessen som den såg ut under senare delen av kalla kriget men också in i våra dagar i mitten av 2000-talet. Titeln på den här uppsatsen - jag återger den lite fritt ur minnet - löd: Å, en sådan måste vi ha! Det satte med en glimt i ögat fingret både på den möjlighet och den risk som välvilliga och entusiastiska försvarsingenjörers ambition att ligga i teknikutvecklingens framkant innebär, nämligen att inte alltid möta Försvarsmaktens verkliga behov och beställd nivå av försvarsförmåga. Det kan ibland gå för långt när det gäller både tekniksprång och multifunktioner.
Man kan jämföra det med konceptbilar inom bilindustrin. Det kan vara kostsamt, och för att möjliggöra det hela krävs kostnadsdelning - helt i linje med nu gällande försvarsstrategi. Detta påskyndas också i positiv riktning, även om det är av en tråkig anledning, av den ekonomiska kris som råder.
Fru talman! Oppositionen får det i debatten ibland att låta som om svensk försvarsindustri lever på undergångens brant och behöver hållas under armarna för sin överlevnads skull om inte branschprogram med riksdagsledamöters hjälp införs. Den svenska försvarsindustrin klarar sig alldeles utmärkt utan ingående politisk handpåläggning. Svensk försvarsindustri är redan i dag i stor utsträckning oberoende av beställningar av den svenska Försvarsmakten. Vi har här hört olika siffror. Det rör sig om siffror mellan 60 och 90 procent eller till och med över.
Fru talman! Paradoxalt nog är det så att handel och samarbete bidrar till fred. Så är det också inom försvarsmaterielsektorn.