Fru talman! På senare år har det kommit ett flertal rapporter som har förändrat kunskapsläget om sjukförsäkringen, inte minst vad gäller behovet av tidsgränser och incitament för olika aktörer inom sjukförsäkringen.
Riksrevisionens rapport om sjukskrivning
Den rapport från Riksrevisionen som vi nu diskuterar är en del i denna kunskapsutveckling. I korthet visar den att en strikt bedömning av rätten till sjukpenning ger upphov till positiva effekter på såväl individ- som samhällsnivå. Kostnaderna i sjukförsäkringen blir lägre, och individens arbetsutbud ökar - och detta utan att negativa bieffekter uppstår i form av försämrad hälsa eller ökade kostnader för ohälsa.
När Riksrevisionen konstaterar detta ger man också stöd till en tidigare rapport från Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi som konstaterat: En bortre tidsgräns i sjukförsäkringen ses som central för att uppnå en långsiktigt stabil sjukfrånvaro.
Även Försäkringskassan och en lång rad andra myndigheter har tidigare varit inne på samma sak, nämligen vikten av att ha en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen.
Intressant är också att en strikt bedömning gynnar ett jämställt uttag från sjukförsäkringen. Det beror på att kvinnor relativt sett är sjukskrivna mer än män och därför påverkas mer av en strikt bedömning.
Dessutom bidrar en strikt bedömning av rätten till ersättning till att minska den ekonomiska ojämlikheten. Det beror på att sjukförsäkringen relativt sett oftare används av personer med lägre inkomster och att ett nekande av sjukpenning då ökar individens inkomster.
Under mandatperioden har regeringen tyvärr konsekvent vägrat att ta till sig detta kunskapsläge. Man har i stället, tvärtemot vad flera expertmyndigheter har pekat på, valt att avskaffa den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen.
Tyvärr kan vi också, när vi nu samlas till denna debatt, konstatera att de långa sjukskrivningarna ökar kraftigt, inte minst som en följd av att den bortre tidsgränsen har slopats.
Det är givetvis glädjande att antalet startade sjukfall har minskat, men det förtar inte det faktum att längden på sjukskrivningarna ökar.
Fru talman! Det är viktigt att framtida reformer av sjukförsäkringen utformas i enlighet med det kunskapsläge vi har och den nya information vi har fått. Därför har Moderaterna valt att motionera om något som borde vara en självklarhet men som tydligen behöver understrykas.
Det är som sagt glädjande att sjukfrånvaron inte längre ökar, men framtiden är fortfarande oviss.
Kostnaderna förefaller ha parkerat sig på en hög nivå. Kostnaden för sjukpenning och rehabilitering prognostiseras i år till drygt 39 miljarder kronor, och om tre år förväntas kostnaden vara lika stor. Om fyra år förväntas kostnaden vara ännu lite högre, ca 40 miljarder kronor. Detta kan jämföras med hur det såg ut 2010, då motsvarande kostnad var 20,5 miljarder kronor. Det handlar i praktiken om en fördubbling av kostnaderna på bara tio år.
Expertmyndigheternas rapporter om behovet av tidsgränser och kontroller för att kunna uppnå en långsiktigt stabil och hållbar nivå på sjukskrivningarna förtjänar att tas på allvar av regeringen och leda till eftertanke och analys snarare än reflexmässigt avvisande för att de inte stämmer överens med regeringens politiska önskemål.
Vi anser att regeringen bör vidta åtgärder som följer de slutsatser som Riksrevisionen framhåller samt säkerställa att förslag på sjukförsäkringsområdet framöver baseras på faktabaserad kunskap.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om sjukskrivning
Jag yrkar bifall till reservationen.