Herr talman! Runtom i Sveriges kommuner köar människor för att få en bostad. År 2003 fanns 119 000 unga människor i åldern 20-27 år som efterfrågade en egen lägenhet. 85 000 studenter köar till studentbostad och i Stockholm beräknas 40 000 studerande ungdomar stå utan besittningsskydd därför att de hyr i andra eller tredje hand. 100 000 personer köar för en ny bostad i huvudstaden. Tusentals människor står dessutom i tomtkö.
Flera hundra tusen människor står alltså i kö i Lövdéns Bostads-Sverige. Skulle man ställa upp de här människorna efter varandra så skulle kön ringla sig som en orm ända från Riksdagshuset till Örebro, herr talman.
I dag råder bostadsbrist i 157 av landets 290 kommuner. Regeringens åtgärder har unisont dömts ut av bostadsmarknadens aktörer, och bostadspolitiken befinner sig i en akut förtroendekris. Enligt alla bedömare är det uppenbart att det är unga människor, låginkomsttagare och invandrare som tar mest stryk av bostadsbristen. Hur kan bostadsministern tillåta detta?
Dessutom pekar allt på att äldre äldre-explosionen kommer att ställa höga krav på bostadsbeståndet. Bostäderna kommer inte enbart att vara ett boende utan nödvändigtvis också en vård- och arbetsplats.
I denna verklighet framtonar behovet av renoveringar och ombyggnationer men också nytänkande i bostadsbyggandet.
Vi kan bara konstatera att den socialdemokratiska regeringens bostadspolitik har misslyckats och att bostadsministern har kört fast politiken i ett betongtänkande med fyrkantiga investeringsbidrag och strama tyglar gentemot kommunerna.
Den 8 september sade Lövdén följande: "Fortfarande är bostadsbristen stor på många håll i landet. Kommuner, byggföretag måste nu anstränga sig ytterligare för att undanröja bristen på såväl vanliga lägenheter som studentlägenheter".
Ungdomsminister Lena Hallengren presenterade nyligen en ungdomspolitisk proposition där hon säger att staten i framtiden ska ge någon form av stöd till unga för att köpa hus eller hyra lägenhet. Hon vet dock inte hur det närmare ska se ut, utan säger sig bara kunna konstatera att "marknaden inte löst problemet".
Bostadsbristen är akut, och våra ministrar skyller ifrån sig trots att det är Socialdemokraterna som har ansvarat för bostadspolitiken under stora delar av de senaste 70 åren och då ständigt poängterat att bostadsbyggandet är en angelägenhet för det offentliga.
Statsministern stod i onsdags i kammaren och talade om att Sverige har högre tillväxt än alla andra länder i Europa, att vi har gigantiska produktivitetsförbättringar och ligger längst framme i forskning och utveckling och så vidare - men varför har vi då bostadsbrist? Jag skulle vilja höra Lövdén förklara detta för alla låginkomsttagare, unga och invandrare. Hur går det här ihop? Det här är välfärdslandet på frammarsch, där till och med en socialdemokratisk statsminister kan köpa sig ett gods till sommarställe men där bostadsköerna ringlar sig från Riksdagshuset ända till Örebro.
Kristdemokraterna vill införa ett nytänkande i bostadspolitiken. Vi anser att det vid sidan av stöd till hyresboende finns skäl att underlätta för hushåll med lägre inkomster att
äga
sin bostad. Det grundläggande motivet är att eget ägande i allmänhet leder till billigare fastighetsförvaltning och därigenom billigare boende.
I många delar av landet är det dyrare att bo i en hyreslägenhet än att bo i en egen bostad. För många familjer skulle ett eget ägande av boendet inte bara bli billigare genom den egna arbetsinsatsen utan också mer ändamålsenligt med förbättrade möjligheter till utökad familj genom en ökad bostadsyta.
Under våren 2004 har det här med barnafödande diskuterats i våra tidningar. I en av Stockholms största tidningar löd rubriken den 9 mars: "Bostadsbristen tvingar kvinnor välja bort barn". I en färsk undersökning anger var tredje kvinna att bostadssituationen är en stor orsak till att de inte skaffat barn. I en Sifoundersökning från 2002, på uppdrag av Vår Bostad, sade 250 000 människor att de skulle kunna tänka sig att skaffa barn om de hade en större bostad. Sverige behöver ökat barnafödande. Alla prognoser pekar på att en allt mindre andel människor i produktiv ålder kommer att få försörja alltfler.
Även om det svenska bostadsbyggandet sakta ökar ligger det på en mycket låg nivå historiskt och internationellt sett. Vad har Lövdén för planer på att förändra detta? Kristdemokraterna har lagt fram ett konkret förslag med 13 punkter som jag gärna överlämnar till bostadsministern. Det handlar om att göra det enklare för låginkomsttagare att äga sitt boende.