Herr talman! Bostadsbristen berör inte en liten, specifik grupp. Om du är medelinkomsttagare i Stockholm i dag har du inte insats att köpa en bostad. Detta är ett problem som berör hela samhället och inte bara en liten, utsatt grupp. Man måste i dag betala så mycket för en etta eller en tvåa i storstäderna att man nog inte under hela sin livslängd kommer att kunna betala av den skuld man tar på sig. Detta är allvarligt, men jag tycker inte att det tas på allvar.
Jag noterar att Ola Johansson och även de andra borgerliga partierna - jag har läst deras bostadsmotioner - för ett krig mot de billiga hyresrätterna. De ska rivas, de ska bort, de ska inte byggas. Ola Johansson menar att om hyresrätterna är för billiga skapar det dålig moral hos arbetarna där ute. Det är det Ola Johansson säger, och det är ju en patronföreställning.
Om det skulle vara dåligt med låga hyror borde vi väl också höja priset på mat, på utbildning och på vård. På det sättet piskar man människor att arbeta tolv timmar om dagen för att ha råd med alla dessa varor. Jag menar att detta inte är sant.
När Riksrevisionen var i utskottet fick vi också veta att de tar avstånd från användning av den mätning de har gjort på ett mer strukturellt sätt. Ola Johansson var kanske också med när vi ställde frågor om vilka slutsatser man kan dra av detta. Riksrevisionen tyckte att man i princip inte kunde dra några slutsatser av den lilla och specifika mätning de hade gjort i en specifik kommun. Jag föreslår att Ola Johansson inte använder detta som något som ska spridas ut och tillämpas på hela systemet. Jag tycker att det är viktigt att alla människor har råd att bo.