Fru talman! I mitt anförande nämnde jag exempel på att man under ett par decenniers tid har haft ett ensidigt fokus på avregleringar och privatiseringar. Det är glesbygden som har varit den stora förloraren på detta. Man tjänar inte särskilt mycket pengar på att öppna apotek i glesbygd, och då öppnas det inga apotek där. Inte ett enda nytt apotek har öppnats i glesbygd, utan det öppnas apotek i de stora städerna - detta efter att Kristdemokraterna och de borgerliga partierna har avreglerat apoteksmonopolet.
Underhållet av järnvägen har inte blivit bättre, i synnerhet inte i glesbygd, sedan man avreglerade och privatiserade ansvaret för underhållet. Flera tåglinjer har dragits in efter det att man har avreglerat ansvaret för att trafikera järnvägen i Sverige. Tågbolagen vill helt enkelt köra på de linjer där de tjänar mest pengar.
Det här är exempel på att glesbygden är den stora förloraren på avregleringspolitiken. Jag tycker att det vore intressant att höra om Kristdemokraternas perspektiv. Ser inte ni problematiken mellan stad och land? Ser ni inte att det finns stora förlorare när man avreglerar så som ni har förespråkat och faktiskt gjort?
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Landsbygdspolitik
Sedan är jag också intresserad av det som Magnus Oscarsson säger om mjölkbönderna och vikten av att köpa mer svensk mat. Jag tycker att det är en bra ambition. Men då vill ni väl att svensk mat ska fortsatt produceras på ett någorlunda djurvänligt och miljömässigt bra sätt? Därför vill jag fråga: Är det Kristdemokraternas politik att man fortsatt ska ha beteskrav så att kossorna få gå utomhus och beta åtminstone på sommaren?