Herr talman! När vi tänker på gods är det oerhört viktigt att vi inser att vi för svensk konkurrenskraft och det näringsliv vi har är beroende av bra transporter. Man måste tänka på hela godsstråk genom landet och också in i och ut ur landet. Vi har dessutom en sådan grannlandssituation att mycket av till exempel det norska godset går på svensk järnväg och svensk väg. Så visst är det mycket gods som går genom Sverige.
Då tycker jag att det är angeläget att vi inte räknar bort det ena eller tänker oss det ena trafikslaget före det andra. Det måste snarast handla om det som är mest optimalt utifrån tid, kostnad, funktion, trafiksäkerhet och miljömässighet. Valet kan göras utifrån det. Det handlar också om att förstå att vi många gånger behöver ha en kombination.
Jag hoppas att Leif Pettersson tycker att det är viktigt att vi trots allt ska ha lastbilstrafik kvar. Då hoppas jag också att Leif Pettersson kommer att tycka att de förslag som nu har kommit från Transportstyrelsen, tillsammans med Rikspolisstyrelsen, är bra. Det handlar om hur vi ska komma åt den illegala lastbilstrafiken, så att vi kan få bort fusket på våra vägar. Det handlar om hur man ska kunna kontrollera handlingar för att veta att någon är här med ett tillstånd på ett korrekt sätt och inte illegalt. Det handlar om hur man ska kunna informera om beställaransvaret. Det handlar om hur man ska kunna förhindra fortsatt färd och till och med kunna döma ut en sanktionsavgift på 20 000 kronor, till skillnad från böter på 2 000 kronor. Det är en mycket mer kraftfull satsning för att komma åt det som vi kallar fusk.
Men det handlar också om det som regeringen faktiskt gör, som jag tror är oerhört viktigt för Green Cargo och för andra godstransportörer på järnväg. Se till att återfå förtroendet för järnvägen genom att ha ett bättre underhåll! Titta på kapacitetstilldelningen! Det handlar om hur man kan jobba med banavgifterna på ett smartare sätt, differentierat efter tid, dag och anslutningar. Det handlar om hur man kan jobba med av- och påbokningsavgifter. Vi vet ju att mycket av kapaciteten går till spillo för att man bokar upp tider som man sedan kanske inte använder. För godset vill man kanske ha kortare tider när man tilldelas kapacitet, jämfört med persontrafiken, som numera vill ha det på flera år i stället för ett år i taget.
Vi hittar smartare sätt att jobba med kapacitetstilldelningen. Men i grund och botten handlar förtroendet om: Kommer godset på järnväg fram i tid? Det är precis som för oss människor när vi står på perrongen. Vi undrar: Kommer vi fram i tid? Det är det som avgör om man är konkurrenskraftig. Det ena behöver inte ta ut det andra. Jag är övertygad om att vi behöver ha transporter både på väg och på järnväg. Sjöfarten har vi inte ens en gång talat om. Det kan vi göra vid ett särskilt tillfälle. Men låt oss inte glömma det trafikslaget.