STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT It- och postfrågor
Herr talman! Vi står bakom våra reservationer, men för tids vinnande yrkar vi endast bifall till reservation 4 angående postservice.
En väl utbyggd digital infrastruktur är helt avgörande för att tillgodose hushållens och företagens växande efterfrågan på elektronisk kommunikation. Tillgång till bredband är en av de mest avgörande förutsättningarna för att Sverige ska kunna fortsätta utvecklas som en ledande it-nation. Vi vill påminna om att bredbandsstrategin nu är drygt fem år gammal och att mycket har hänt sedan den tillkom.
Målen som sattes var att 90 procent av alla hushåll och företag borde ha tillgång till bredband om minst 100 megabit per sekund år 2020 och att 40 procent borde ha tillgång till bredband med denna hastighet år 2015. Vi menar att utvecklingen har sprungit förbi de ursprungliga målen och att det är en alldeles för låg ambitionsnivå att utelämna vart tionde hushåll från möjligheten till snabbt bredband. Vi vill i stället höja ambitionsnivån så att fler ska få tillgång till effektivt bredband. Därför behövs en ny framtidsanpassad bredbandsstrategi.
Det finns en överhängande risk för att de 10 procent som enligt nuvarande målsättning inte kommer i fråga för bredband om minst 100 megabit per sekund år 2020 till helt övervägande del kommer att återfinnas på landsbygden då utbyggnadskostnaderna där är mycket högre än i tätorterna. En sådan utveckling skulle allvarligt missgynna landsbygdens utvecklingsmöjligheter och vidga klyftan mellan stad och landsbygd ytterligare.
Herr talman! Nu lämnar jag den digitaliserade världen och går in på postfrågor. På landsbygden behövs fler postombud än i dag. Enligt de uppgifter som Post- och telestyrelsen har redovisat i sin rapport Service och konkurrens 2014 har antalet postombud inte förändrats nämnvärt de senaste åren. Men den långsiktiga trenden visar tydligt att antalet ombud minskar sakta men säkert. I Post- och telestyrelsens uppgifter står det inte något om fördelningen av postombud i landet. Ett ökat antal ombud i tätorterna kan innebära att en minskning har skett i de mer glesbefolkade delarna av landet.
Vi vill understryka att lantbrevbäringen inte är ett fullgott alternativ till postombud i detta sammanhang, eftersom det förutsätter att mottagaren är på plats när brevbäraren dyker upp för att ta emot eller lämna paketförsändelser. Vi anser därför att det är angeläget att regeringen, i enlighet med landsbygdsprogrammet, uppdrar åt Post- och telestyrelsen att undersöka vilka förutsättningar som finns för att öka antalet postombud på landsbygden. Vi vill framhålla att det i de flesta fall inte råder någon brist på lokala näringsidkare som är beredda att ta på sig rollen som postombud. Det gynnar naturligtvis de lokala handlarna, eftersom många passar på att handla när de hämtar sina paket hos ombuden.
Med hänsyn till den växande e-handeln och de stora paketvolymer som den genererar borde det ligga i allas intresse att antalet ombud ökar, i synnerhet på landsbygden, vars invånare är särskilt flitiga postorderkunder och e-handlare.