Fru talman! Som idrottsminister har jag haft för-
månen - det är verkligen en förmån - att få vara när-
varande vid två olympiska spel. Det första var i Syd-
ney, och det andra var i Salt Lake City för bara en
kort tid sedan.
Jag erkänner gärna att jag är förälskad i de spelen.
Det är en fantastisk upplevelse att möta 38 000 frivil-
ligarbetare, som i Salt Lake City, som tar semester
från jobbet för att kunna vara värdar för världens
största evenemang. Det är klart att alla länder som får
den äran också får oerhört mycket goodwill. Här
samlas också all världens medier.
Det skulle vara en upplevelse att någon gång få
kandidera, men jag tror att det förutsätter tre saker.
Det ligger också lite längre fram i tiden. Den första är
att IOK själv rensar villkoren och reglerna för den
kandideringsprocess som i dag gäller. Det är oaccep-
tabelt för ett land som Sverige att ens fundera på att
kandidera om vi inte kan vara säkra på att själva kan-
dideringen är fri från mutor och misstankar om eko-
nomiska brott.
Den andra är att IOK och resten av den internatio-
nella idrottsrörelsen fortsätter att arbeta aktivt mot
dopning, så att spelen inte bara blir förknippade med
fusk och mygel.
Den tredje är att det finns ett brett folkligt stöd i
Sverige. Ett OS kostar oerhört mycket pengar.