Herr talman! Den statliga arbetsgivarpolitiken måste kännetecknas av att statliga myndigheter är föredömliga arbetsgivare. Det innebär till exempel att statliga myndigheter har ett särskilt ansvar att motverka diskriminering i rekryteringsprocesserna. För att minimera risken för godtyckliga utestängningar av arbetssökande med utländsk bakgrund bör regeringen återkomma med förslag på hur obligatoriska kravprofiler vid offentliga anställningar bör utformas.
Regeringen bör också arbeta för att det blir obligatoriskt för statliga myndigheter att upprätta handlingsplaner för etnisk mångfald vid rekrytering.
Vänsterpartiet anser att positiv särbehandling på grund av etnicitet ska vara möjlig inom arbetslivet. Statliga arbetsgivare bör aktivt kunna söka upp nya medarbetare i underrepresenterade grupper för anställning genom att särskilt efterfråga personer med utländsk bakgrund. Exempelvis bör det vara obligatoriskt att man upprättar just en handlingsplan för detta.
I dagens debatt reduceras de som kommer till Sverige oftast till flyktingar. Deras kompetens och kunskap osynliggörs därmed. Samtidigt ställer en ökad internationalisering ökade krav på tvärkulturell kompetens inom arbetslivet. Den som talar ett ytterligare språk utöver majoritetsspråket har stora fördelar av det i sitt arbete, och det blir allt viktigare för företag och myndigheter att ha flerspråkiga anställda.
Som exempel har jag en kompis som arbetar på MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som talar persiska. Hennes kompetens stärker myndigheten i dess arbete med internationella insatser i Mellanöstern. Därför ska tvärkulturell kompetens liksom flerspråkighet räknas som meriter vid alla offentliga anställningar.
Undersökningar visar också att våra statliga myndigheter i allt större utsträckning anlitar bemanningsföretag både i myndigheternas stödfunktioner och vid myndighetsutövning. Det mest uppenbara problemet är att privaträttsliga organ därmed blir en del av myndighetens kärnverksamhet, men vid sidan av det finns det ytterligare problem i att man anlitar bemanningsföretag för myndighetsutövning.
För det första skapar det en uppdelning mellan personalen. Inhyrda får en högre tröskel till delaktighet och inflytande på jobbet.
För det andra innebär det en stor kostnad för staten.
Det finns också fall där det inte har funnits krav på kollektivavtalsliknande villkor i statens upphandlingar.
Vi anser alltså att statens användning av bemanningsföretag bör avvecklas i förlängningen. Som ett första steg bör regeringen verka för att tydliggöra detta i statliga myndigheters arbetsgivarpolicy. Genom att staten går före agerar man som ett föredöme. Det kan i sin tur få spridning till andra parter på arbetsmarknaden.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Statlig förvaltning och statistikfrågor
Jag yrkar bifall till reservation 2.