Fru talman! Jag tackar utrikesministern för ett tydligt svar rörande denna process.
Jag uppfattade dock inte att ministern berörde frågan om en svensk lagstiftning. Ett flertal länder har infört nationella lagstiftningar, bland annat Israel, Spanien och Italien. Den amerikanska kongressen tog 2020 fram lagstiftningen Stop Forced Organ Harvesting Act of 2020. I brittiska parlamentet antog man en liknande lagstiftning, och bara för ett par veckor sedan lyfte man upp behovet av att förstärka den inhemska lagstiftningen i Storbritannien, just med tanke på vilket fruktansvärt barbari detta är.
Min interpellation handlar dock om mer än organstöld. Den kinesiska diktaturen har som uttalat mål att eliminera vissa folkgrupper. Enligt Pekings egna uträkningar hade falungongrörelsen ungefär 70 miljoner utövare 1999 men kan i dag ha så få som 7 miljoner. Generalsekreteteraren för det kinesiska kommunistpartiet sa uttryckligen att det var ett uttalat mål att eliminera dem.
Det gäller även andra folkgrupper såsom tibetaner, uigurer med flera som man bokstavligen vill bli av med. De ska inte få ha sin egen identitet, sin religion eller sitt sätt att leva, och de ska definitivt inte tycka någonting om hur kommunistpartiet styr Kina.
Flera parlament runt om i världen har erkänt det som sker i Xinjiang som ett folkmord. De vittnesmål vi får därifrån är fruktansvärda. Det handlar om rena koncentrationsläger - en företeelse många hoppades skulle vara passé år 2022, men så är inte fallet. Hur ser utrikesministern på detta? Formuleringen i svaret är tyvärr lite otydlig när det gäller just folkmordsfrågan. Anser utrikesministern att det begås folkmord i Xinjiang och andra delar av Kina eller inte?
Åter till frågan om svensk lagstiftning. Kan man tänka sig att Sverige likt andra länder, till exempel Storbritannien, Italien och Spanien, antar en nationell lagstiftning?