STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vissa frågor om läkemedelsregistret
Herr talman! Anna-Lena Sörenson tar upp två ganska intressanta frågeställningar.
Den första är huruvida jag är av den blygsamma sorten eller inte. Det jag konstaterade var att av alla de skarpa lagförslag som vi i socialutskottet haft att behandla från 2014 fram till i dag är merparten sådant som kommer från utredningar som tillsattes under alliansregeringens tid. Det tycker vi förstås är bra, men det som bekymrar mig är att det nu har gått nästan en hel mandatperiod och vi inte har fått ett enda skarpt lagförslag kommet av att regeringen har enats om att tillsätta en utredning för att processa detta. Sjukvården står inför jättestora utmaningar, men det är helt tomt på skarpa initiativ. Då är det ju bra att alliansregeringen var aktiv i att plocka fram lagförslag så att vi har haft någonting att göra i socialutskottet. Men vi skulle ha behövt fler skarpa förslag från regeringssidan. Man kan kalla det blygsamhet eller inte, men det var en produktiv tid. Det kan man objektivt se genom att titta på de propositioner vi har. Var kommer de egentligen ifrån?
Den andra frågeställningen är varför det behövs ett tillkännagivande och vad exakt vi vill att riksdagen ska göra. Jag säger - det sa jag i talarstolen också - att det här har varit en komplicerad fråga, just beroende på att det är två vitala politiska intressen som står mot varandra.
Alliansregeringen tog fram förslaget till patientdatalag som beslutades 2007 och kom igång 2008. Redan där fanns det tankar på det här. Men sedan gick det i stå under våra år, och det har faktiskt varit problem även nu. Vi vet att Regeringskansliet har haft stora bekymmer, och det handlar om att det är två viktiga intressen som står mot varandra.
Orsaken till att vi vill ha ett tillkännagivande är att sätta politisk press. Det hade jag hoppats att vi skulle kunna göra tillsammans.