Herr talman! Jag och Johan Büser är överens om mycket i betänkandet som vi debatterar. Men vi i Vänsterpartiet vill gå längre på flera områden. I betänkandet lägger vi fram flera konkreta förslag på kemikalier och ämnen där vi tycker att Sverige borde kunna gå före och begränsa dem eller införa regelrätta förbud.
Jag tänker inte gå in på just de kemikalierna i sig. Jag skulle vilja stanna kvar vid den principiella nivån, nämligen att enskilda medlemsländer borde kunna gå före med nationella förbud. Den frågan tas upp i betänkandet. Det är en av de första frågorna som tas upp. Det står på s. 11 att Sverige inte har infört nationella förbud i någon större utsträckning.
Sedan konstaterar man i betänkandet att ifall Sverige ska gå före och förbjuda någon enskild kemikalie måste man först ta hänsyn till "de eventuella negativa effekterna på svenska företags konkurrenskraft och den inre marknadens funktion".
Det är en formulering som återkommer flera gånger i betänkandet. Jag kände igen formuleringen. Jag läste i gamla dokument, och jag hittade exakt samma formulering i den borgerliga regeringens klimatproposition som heter På väg mot en giftfri vardag - plattform för kemikaliepolitiken .
Jag tycker att det är lite märkligt att vi har en socialdemokratisk och miljöpartistisk regering som inte törs gå längre i de här frågorna, där enskilda medlemsländer kan gå före och förbjuda enskilda kemikalier, med mindre än att man måste ha denna tvångströja och förhålla sig till företagens konkurrenskraft och EU:s inre marknads funktionssätt.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kemikaliepolitik
Johan Büser! Borde inte Sverige kunna gå före på kemikalieområdet i mycket högre grad än vad som föreslås i betänkandet?