Fru talman! Det vi nu diskuterar är, som tidigare har framgått, den 37:e i ordningen av skrivelser som berättar om krigsmaterielexport. Om man skulle följa de 37 skrivelserna skulle man se att det har skett en tydlig utveckling för att göra läsbarheten större och söka ökad transparens och öppenhet. Utrikesutskottet och riksdagen har i tidigare betänkanden betonat vikten av att detta arbete ska fortsätta. Vi kan i år konstatera att det finns nya inslag i rapporteringen som gör att just öppenhet och transparens ökar.
I grund och botten har vi en förbudslagstiftning i Sverige. Det är inte tillåtet att exportera vapen eller krigsmateriel. Tillstånd kan endast lämnas om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl och om det inte strider mot Sveriges internationella förpliktelser eller Sveriges utrikespolitik i övrigt. Men i grunden gäller försvars- eller säkerhetspolitiska skäl.
Fru talman! Svensk säkerhetspolitik går tveklöst först. Svensk säkerhetspolitik är avgörande för hanteringen av den lagstiftningen. Det gäller också den nya lagstiftning som gäller efter 2018 och som vi har haft i tre år. Detta innebär såklart att vi stegvis förstärker eller förtydligar den.
Som tidigare sagts är de svenska riktlinjerna nu tydliga med att mottagarlandets demokratiska status ska utgöra ett inte ovillkorligt men centralt villkor för tillståndsprövningen. Ju sämre den statusen är, desto mindre utrymme finns det för att tillstånd ska beviljas. Om det förekommer allvarliga och omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter eller grava brister i mottagarens demokratiska status utgör det hinder för beviljande av tillstånd. Det är inte ovillkorligt, men det utgör hinder.
Fru talman! Jag ingår i Exportkontrollrådet, vilket framgår av skrivelsen, och har under resans gång haft möjlighet att även i Krigsmaterielexportutredningen, där jag också satt med, se hur utvecklingen framskrider och hur det här omvandlas i verkligheten. Exportkontrollrådet är inte ett öppet organ. Det är en fråga som Centerpartiet tyckte att vi skulle ha arbetat längre med, eftersom vi skulle vilja ha möjlighet att i det här skedet berätta vilken politisk ställning vi har tagit och vilket råd vi har gett generaldirektören för ISP, som fattar beslut. Men vi har inte den möjligheten, eftersom sekretess råder också där.
Jag kan i alla fall säga att jag följer detta arbete noggrant, och jag står upp för de överenskommelser vi har gjort, även när det gäller januariavtalet. Olika partier har kanske olika uppfattningar. Men det får varje parti ta en intern diskussion om, om så är fallet.
Fru talman! Det är en mycket ansvarsfylld verksamhet, eftersom det i grunden handlar om vår säkerhet i Sverige. När vi en gång började med den svenska vapentillverkningen var det utifrån den hållning som Sverige då hade. Vi var neutrala och hade ambitionen att tillverka nästan allt själva, så att vi skulle klara vårt eget försvar.
I dag ser verkligheten så annorlunda ut. I dag är detta i väldigt stor utsträckning ett samarbete med våra vänner, både när det gäller forskning och utveckling och när det gäller tillverkning. För att våra Jasplan ska kunna flyga krävs många länders insatser. Så ser det ut på en rad områden. I dag har vi verkligen en väldigt integrerad produktion.
När vi i EU-sammanhang tittar på försvarssamarbete tittar vi naturligtvis på utökat samarbete också när det gäller försvarsindustriutveckling. Vi samarbetar med Storbritannien i många stycken. Det påverkar när man läser den här rapporten.
Cirka två tredjedelar av exporten under 2020 gick till de 39 länder som är Sveriges mest etablerade samarbetsländer. Till länder i Mellanöstern har endast leveranser i kategorin övrig krigsmateriel skett. Den exporten har avsett följdleveranser samt leveranser inom ramen för internationella materielsamarbeten. Det är verkligheten. Följdleveranserna har varit uppe för diskussion. Det är en speciell situation. Många länder, inklusive Sverige, gör systemval. Och de har långvarig verkan. Det kostar mycket att helt byta system. Det gör att också följdleveranserna utgör en trovärdighetsfråga vid export eller när någon köper.
Den nya lagstiftningen har skärpt också följdleveransbegreppen. Allt kan nu inte vara följdleveranser. Det görs en mycket striktare kontroll, och det görs unikt, i varje läge. Också där tycker jag att man kan se en förbättring av hanteringen.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till utrikesutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.