Herr talman! Jag skulle vilja dela upp den här frågan, för den ena delen handlar ju om vad man faktiskt ska ha rätt till som förälder för att kunna arbeta. Där tycker jag att man borde införa lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid på samma sätt som man redan i dag har lagstadgad rätt till barnomsorg på så kallad normal arbetstid.
När vi ser hur många det faktiskt är som jobbar på så kallad obekväm arbetstid förstår vi ju att behovet av barnomsorg också finns där, för de här människorna har ju barn, om inte annat kan de få barn. Ska man behöva byta jobb eller bli arbetslös bara för att man skaffar barn? Det rimmar väldigt illa med arbetslinjen.
Det är inte bra för de här föräldrarna. Det är inte bra för de här barnen. En del av dem skyfflas faktiskt omkring mellan släkt och vänner på olika sätt. Grannar tar hand om barnen. Det tycker jag är ett ålderdomligt tänkande: Jaha, då får föräldrarna sköta barnomsorgen bäst de vill. Då kan man egentligen säga det om all barnomsorg: Ni har kanske föräldrar som är pensionärer som kan ta hand om barnen.
Ett modernt arbetsliv kräver också en modern barnomsorg. I stället för att se hur många kommuner som erbjuder sådan barnomsorg tycker jag att man borde se hur många barn det är som drabbas. Jag tycker inte att det ska vara ett enda barn som drabbas, oavsett vilken kommun man råkar bo i. Det blir också en orättvisa för dem som bor i kommuner som erbjuder den här servicen och de som bor i kommuner som inte erbjuder den. Jag tycker att det borde vara en självklarhet. Det här är ju någonting som slår väldigt hårt, inte minst mot ensamstående föräldrar.
En del föräldrar löser det på det sättet att den ena föräldern är hemma med barnet medan den andra jobbar. Sedan byter de av varandra. Bland annat hörde jag om ett sådant fall på kasinot i Malmö, där jag bor. Där är det väldigt mycket natt-, kvälls- och helgarbete. De föräldrarna träffades nästan aldrig för de avlöste varandra. Nu får du ta hand om barnet! Grannar fick ibland rycka in och hjälpa till. Det är helt orimligt, tycker jag, att utsätta familjer för det.
Jag tycker att man borde ha en lagstadgad rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid. Då menar jag inte bara på nätterna, för obekväm arbetstid är också när de vanliga förskolorna stänger. Många förskolor stänger klockan sex på kvällen på vardagar. Det förekommer, framför allt bland privata förskolor, att de kan stänga betydligt tidigare än så, kanske redan vid fyra halvfemtiden.
Jag tycker att det här borde åligga kommunerna, men då måste man också ge ekonomiskt stöd för att de ska klara uppdraget. Egentligen är detta ingen kostnad, om man ser till att de här föräldrarna faktiskt kan arbeta, att de kan ta ett jobb som de kanske annars inte hade kunnat ta, att de kan gå från deltid till heltid för att de får barnomsorgen att fungera. När fler kan arbeta blir det helt enkelt en inkomst både för kommunerna och för staten.
Det blir också en bättre pedagogisk omsorg om de barn som i dag inte har det stöd som de faktiskt har rätt till. Ibland talas det föraktfullt om att det väl inte är någon pedagogisk omsorg att natta ett barn. Men det är klart att det är det. Godnattsagor, sånger - det finns alla möjliga saker som man kan använda. Många av de barn som finns i barnomsorg på obekväm arbetstid trivs jättebra.
Den inställningen finns ibland också att det här inte är riktigt bra för barnen. Det tycker jag är väldigt skrämmande, för då skuldbelägger man föräldrarna för att de jobbar på obekväma arbetstider. Det går inte heller att lätt ändra sina arbetstider. Det funkar inte att småbarnsföräldrarna ska ta alla dagpassen och att de andra ska ställa upp kvällar och helger. Det här är en rättighet, tycker jag.