Herr talman! Jag noterar att Lars Hjälmered inte svarade på den fråga som jag ställde i mitt anförande: Är det bra att den svenska regleringen för skydd av biologisk mångfald när det gäller täktverksamhet i Sverige i dag är sämre än den var tidigare? Är du nöjd med det? Hur agerar Sverige i så fall internationellt när man samtidigt säger att man tycker att biologisk mångfald ska öka och stärkas?
Du slängde tillbaka en fråga som jag inte berörde i mitt anförande. Den handlar bland annat om Miljöpartiets motion om att stärka miljömålens ställning när det gäller den övergripande samhällsplaneringen. Där svarar utskottet i den text som du ställer dig bakom att detta ska göras i regelverket när det gäller strategiska planer och översiktsplaner. Det är en faktisk beskrivning; så är det. Men både du och jag vet att problemet är att översiktsplanerna långt ifrån är det mest styrande dokumentet i kommunerna. Det står att de ska vara det, men de är inte det.
Det finns mycket i övrigt att önska när det gäller hur man sedan går vidare till de reella planerna, det vill säga dem som är juridiskt bindande, dem som ger byggrätter och dem som alla aktörer ställer in sig efter. Det handlar bland annat om detaljplaner. I detta led hänger inte miljömålen med. Där görs inte bedömningarna av de myndigheter som ska göra dem.
Det är detta som vi från Miljöpartiet har uppmärksammat. När det gäller många viktiga samhällsplaneringsinstrument måste många av miljömålen förverkligas också genom ändrad samhällsplanering. Det är i den fysiska planeringen av hur vi använder markresurserna som vi till stora delar också bestämmer inriktningen och möjliggör för en mer hållbar produktion. Det handlar till exempel om att säkerställa att vi har gott om god jordbruksmark för livsmedelsproduktionen i stället för att asfaltera alldeles för stora ytor och inte få utrymme för matproduktion och annat. Jag tycker att man gör det lite lätt för sig när man säger att detta är besvarat.