Herr talman! Det finns något slags teoretisk likhet mellan funktionerna i och med att det finns obeskattade avsättningar som sedan kan tas upp till beskattning när de används.
Periodiseringsfondens funktion är allmän, och säkerhetsreserven är specifik. Därmed blir det helt olika förutsättningar. Att tvinga ett skadeförsäkringsbolag i obestånd, som drivs av en konkursförvaltare, att direkt skatta av sina avsättningar i säkerhetsreserven innebär att man utsätter försäkringsbolagets kunder för fara eftersom det kanske inte finns pengar att betala ut i ett skadeärende i det läget.
I det fallet drivs verksamheten vidare precis som tidigare men i konkursförvaltarens regi. Då minskar konkursförvaltarens möjligheter att få till ett bra avslut och sälja verksamheten. Det skadar försäkringstagarna ytterligare.
Om konkursförvaltaren får möjlighet att sälja bolaget till en annan aktör - man kanske delar upp det i delar - finns ju försäkringsavtalen kvar. Det slår också mot försäkringstagarna genom att man tvingas ta bort den säkerhetsreserv som är uppbyggd för att klara av att hantera de avtal som man tidigare har tecknat för kunderna. För kundernas bästa måste man ha kvar det här.