Herr ålderspresident! Det finns en del som vi är överens om, Thomas Strand, och jag uppskattar alltid Thomas Strands godmodiga tonläge.
Men det finns också väsentliga skillnader, och det förvånar mig att Thomas Strand inte nämnde vad jag förde fram under mitt anförande. Det var ju just långsiktighet som alliansregeringen införde genom till exempel satsningarna på strategiska forskningsområden. Det gav långsiktighet, det gav risktagande och det var ganska vida svängar på de forskningsprofiler som angavs.
När då regeringen inte ens rättar sig efter vad forskningsfinansiärerna anser bör ske med de här strategiska forskningsområdena är det förvånande. I det läget blir det också väldigt bekymmersamt, för det skickas fel signaler ut till sektorn. Vad är det egentligen som är väsentligt?
Då vill jag komma till kvalitetsbegreppet. Thomas Strand raljerade en del med Christer Nylander om det här, men det är just det begreppet som jag saknar i Socialdemokraternas hittillsvarande utspel kring forskning.
Vi kan vara med på att vi ska ta ut en kompassriktning, må så vara om den är på sju eller tio år. Men Thomas Strand missar en del av Moderaternas argumentation: Vi vill också koppla in EU:s ramprogram, där vi har väldigt mycket pengar att hämta. Det löper i sjuårsperioder, och därför hade det varit väldigt viktigt att också kunna dra nytta av dem och gå omlott för att få hem mesta möjliga forskningsmedel till Sverige.