Herr talman! Min replik handlade om hur vi bereder ärenden i utskott. Vi ska komma ihåg att detta är en främmande fågel när det gäller hur vi brukar stifta lag i Sverige. Det är ingen slump att regeringen styr utredningsväsendet och att det är där de stora tunga resurserna finns för att komma fram till ny lagstiftning.
Jag är utbildad jurist och vet vilka goda viljor som kan spelas bort i ett lagstiftningsarbete där man har haft en god intention men där det kan bli svårigheter när lagen sedan ska tolkas. Om det till exempel finns en vilja att precist ange något kan det i olyckliga fall bli så att en domstol tolkar detta som att det som inte har pekats ut särskilt har mindre vikt. Det finns en rad sådana överväganden.
Det som är viktigt att komma ihåg i detta ärende är att vi är överens om syftet. Det finns i förarbetena. Det är ett förfaringssätt som hör till svensk rättstradition att förarbetena har en stark ställning. Därför tycker jag att det är särskilt viktigt när vi pratar om brottets allvarliga art - detta är inte är en helt lätt materia att gå igenom - att vi får en beredning som är fullgod.
Jag känner en väldig oro nu över att detta kanske inte är det enda fallet. Det gäller livstidsbrottet, som utskottssekretariatet ska hantera. Detta är inget man är van vid, och man har redan en stor arbetsbörda. Det skulle kännas mycket tryggare om oppositionen ville gå fram med ett tillkännagivande till regeringen och be den att återkomma med den lagstiftning som efterfrågas, så att regeringen kan ta ansvar för att vi utreder detta på ett sätt som är i enlighet med den goda utredningstradition vi har i Sverige.