Herr talman! Svaret på frågan är egentligen ganska enkelt. De här två besluten togs i helt olika marknadslägen. Det beslut som fattades för ett antal år sedan kom då lönsamheten och elpriserna var på en helt annan nivå. Det gjorde att det fanns utrymme för en sådan skattehöjning utan att det fick drakoniska effekter på energimarknadens aktörer.
I dagens situation kan vi se en otrolig omdaning av den europeiska energimarknaden, vilket slår mot varenda aktör i branschen med bristande lönsamhet. Det slår över hela fältet, antingen det handlar om vindkraft, kärnkraft eller andra kraftslag. Att då kicka in en höjning på nästan 20 procent slår rakt mot ekonomin och förutsättningarna. Kombinationen av en kraftigt höjd kärnkraftsskatt och låga elpriser får alltså effekt.
Men låt oss gå tillbaka till huvudfrågan. Vi kan se på dem som dagligdags och professionellt jobbar med viktiga svenska industriben som skog, kemi, gruvor och stål. Det är de som indirekt betalar för en del av de här förslagen men som inte gör det direkt på skatten. De behöver en trygg energiförsörjning. De säger att det i det läge som vi befinner oss just nu är ett direkt dåligt förslag att kraftigt höja kärnkraftsskatten. Det är ett direkt dåligt förslag att subventionera in mer ny kraft när det egentligen inte finns någon efterfrågan. Det är ett förslag som allt annat lika skulle innebära att man ytterligare trycker ned elpriserna, trots att det då inte finns någon efterfrågan på det hela.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ambitionshöjning för förnybar el och kontrollstation för elcertifikats-systemet 2015
Då är vi tillbaka vid detta. Om vi menar allvar med att Sverige ska vara ett företags- och industriland, bortom all diskussion som vi får ta i andra sammanhang kring forskning, utbildning, transporter, handelspolitik och annat, är ytterligare en pusselbit i konkurrenskraftspusslet den trygga energiförsörjningen. Jag har synpunkten att jag inte tycker att vi ska ta detta steg nu, för det är direkt dåligt för den svenska energiförsörjningen. Åsa Westlund har en annan bild. Jag kan bara konstatera att Åsa Westlunds uppfattning är direkt motsatt den uppfattning som aktörerna i branschen har. Det är alltså de som professionellt leder företag och som jobbar i skogsindustri eller gruvindustri som ser ett hot mot sin verksamhet.