Fru talman! Kanske trodde SD-regeringen att neddragningen på 150 miljoner när det gäller de statliga servicekontoren inte skulle märkas så mycket. De kanske trodde att den lite fint skulle undgå uppmärksamhet och att människor inte skulle reagera.
Men varje gång jag besöker en kommun och träffar människor, särskilt äldre och pensionärsorganisationer men också andra, tar de som jag pratar med själva upp frågan om servicekontoren. Det handlar om svårigheter och om att man inte får hjälp att göra rätt. Man får inte hjälp att fylla i blanketter, och man kan inte få svar på frågor.
Men väldigt tydligt handlar det också om något grundläggande, nämligen tillit. Det handlar om att känna tillit till att staten är till gagn för oss alla – att staten finns där och att man kan få den hjälp man behöver.
Detta är, tror jag, något som vi i dessa orostider behöver vara väldigt rädda om. Att lägga ned statliga servicekontor i det här läget är inte bara illa generellt, utan det är särskilt illa i dessa tider.
Nu läggs fler statliga servicekontor ned, också i Östergötland: i Motala, som Johan Andersson kommer att beröra, och också i östra delen av Östergötland. Där har citykontoret i Norrköping lagts ned, och nu ska kontoret i Finspång göras om till ett obemannat kontor, där det inte finns personal att ta hjälp av mer än någon dag i veckan. Lite fint kallas det för flexibelt. Det är så det brukar kallas när man försöker göra något finare än vad det egentligen är. Men vad innebär flexibelt? Det innebär att människor inte kommer att kunna få den hjälp som de har fått tidigare.
Ministern säger i sitt svar att regeringen bedömer att fler mobila och flexibla kontorslösningar bland Statens servicecenters servicekontor kan bidra till en stärkt statlig närvaro och service till privatpersoner och företag. Tror verkligen civilministern på detta? I så fall är han nog en av de få som gör det.
Vi socialdemokrater vill i stället att statens närvaro ska förstärkas och att vi ska bygga ut servicekontoren. Men varje gång vi diskuterar detta försöker regeringen att få det att låta finare än vad det är. Nu har de 10 miljonerna, som kom som ett slags plåster på såren, blivit något som SD-regeringen beskriver som att man nu ska göra det lite bättre. Men det blir inte bättre!
När man tar 34 bullar och ger tillbaka en halv utan socker blir det inte fler bullar. Det blir färre bullar. Här ser vi precis samma sak. Servicekontorens verksamhet och stöd ute i landet läggs ned och försvinner. Det innebär att människor måste resa längre. De vet inte vart de ska vända sig för att få den hjälp som de behöver – det fanns ju ett skäl till att vi byggde ut servicekontoren. Dessutom försämras människors tillit till staten.
Detta är ett dåligt beslut. Jag undrar hur civilministern själv ser på neddragningarna och vad effekterna av dem betyder för alla de ställen som vi representerar i hela Sverige.
(Applåder)