Herr talman! Detta tycker jag är rätt, Denis Begic, när det gäller den absoluta glesbygden. Det här kan dock även gälla kommuner som inte räknas till den direkta glesbygden men där man har större avstånd inom kommunen, utan att det är Norrlandsavstånd, om vi hårdrar det lite. Då behövs ju egentligen inte stödet på samma vis, utan det är mer fråga om en praktisk lösning. Om man har sin stora stad i västra delen av kommunen och en mindre i östra kan man kanske, i stället för att dra sig igenom hela kommunen med en ledning, ansluta sig till nätet i en stad i en angränsande kommun.
När det gäller de långa avstånden i de norra delarna av Sverige delar jag fullständigt Denis Begics uppfattning. Där tror jag också att staten måste gå in och ta ansvar, som jag sa i mitt huvudanförande. Vad jag hade i åtanke var mer kommuner i Mellansverige och södra Sverige där man inte har de avstånden, men där det likväl kostnadsmässigt, ekonomiskt och finansiellt skulle vara mycket mer praktiskt att ingå en överenskommelse till exempel med en grannkommun för att ta ansvaret för den del, den by, den stad eller det område som det gäller. Jag är inte ute efter statsstödet utan mer det praktiska; här sätter lokaliseringsprincipen faktiskt käppar i hjulet för någonting som borde vara ganska enkelt att ordna för kanske två tre kommuner tillsammans.