Herr ålderspresident! Tack, Carina Ödebrink, för ett bra anförande! Jag har dock en liten fundering. I sak tror jag egentligen att de flesta av oss här i kammaren delar uppfattningen att A-traktorer är en gigantisk frihetsreform. De ger mobilitet och gör att ungdomar på ett rätt så säkert sätt, med ett plåtskal runt sig, kan vara på landsbygden i trafiken och ta sig till skolan och fotbollsträningen, kanske till och med dejta någon, samlas på en och annan plats och spela go musik och ha trevligt. Det är också en del av ett svenskt kulturarv, skulle jag säga.
När jag var yngre var vi några stycken som tyckte att det var häftigt att sticka iväg på mopeden för att träffas och umgås. Men i och med de regelförändringar som skedde blev A-traktorn ännu mer populär än vad den var när jag var ung.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Trafiksäkerhet
Nu finns också EU-moppen som egentligen är ett betydligt farligare fordon. Det är ett plastskal som får köra snabbare än ett plåtskal. Det finns mycket att fundera över där.
Det är bara en sak jag reagerar på, herr ålderspresident. Carina Ödebrink och jag är överens om det hon sa i sitt anförande. Vad är det då som gör att man har en politik i den här kammaren och en annan i EU-parlamentet? Socialdemokratin valde faktiskt att rösta ja till att flytta åldern från 15 till 16 år. Här, herr ålderspresident, vill jag vara tydlig. Jag tycker att regeringen skulle ha varit tydligare. Jag vet att vi på Tidösidan kommer att ligga på när man går vidare till nästa steg i processerna för att försvara det svenska kulturarvet och A-traktorn. Men varför bedriver S två former av politik - en här och en i Bryssel?