Fru talman! Den här dagen är rörelsens dag. Det är en dag då det är tydligt att det lönar sig att hålla ihop, organisera sig och kräva förändring - kräva trygghet för de ensamkommande som sökt skydd i Sverige.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlig-het till uppehållstill-stånd
Jag vill skicka ett särskilt tack till alla er som kämpat för varandra, till er som sitter på läktaren i dag, till er som följer debatten ute i landet, till alla er i Ung i Sverige som sittstrejkat så att även riksdagen har börjat lyssna, till alla er i Vi står inte ut som kampanjat och drivit på opinionen varje dag och till alla runt om i landet som peppat, tröstat och fått varandra att orka. Det här är er dag och er delseger.
Verklig förändring har aldrig uppstått av sig själv här inne. Den är alltid ett resultat av rörelser på gator, torg och arbetsplatser - så även denna gång. Jag tackar er för det.
(Applåder)
Det är inte ofta som vi röstar för ett förslag som vi redan från början vet är orättvist och rättsosäkert, men det här är en delseger, ett viktigt steg på vägen. Sedan regeringen annonserade sin skamliga omsvängning i flyktingpolitiken den 24 november 2015 har de tvingats lappa och laga flera gånger för att verkligheten kommer i kapp och för att barn och unga inte bara försvinner utan är här och lever sina liv bland lärare, gode män, klasskompisar, fotbollslag och personal på boenden. Det är en verklighet som måste mötas med politiskt ansvar.
Regeringens plötsliga omsvängning med den tillfälliga lagen utmärkte sig genom att vara både orättvis och rättsosäker - en retroaktiv lagstiftning som de asylsökande inte kunde förutse, upphängd på ett datum för regeringens presskonferens. Den splittrar familjer, drar undan skyddsskäl och skapar otrygghet genom tillfälliga uppehållstillstånd. För att lappa lite på de skador som lagen åsamkat ensamkommande har regeringen sedan dess genomfört första gymnasielagen - som var så erkänt snårig att mycket få personer kunde stanna - och nu i dag lagt fram ännu en lag som bygger vidare på samma ganska invecklade snårighet och delvis orättvisa.
När regeringen presenterade den tillfälliga lagen sa man att barn skulle undantas och fortsatt få permanenta uppehållstillstånd. Så blev det inte. I stället ändrade Migrationsverket praxis och gav tillfälliga uppehållstillstånd, vilket innebär att de ensamkommande kan få beslut om utvisning så snart de blir vuxna. Dessutom är det uppenbart att användandet av just datumet för regeringens presskonferens i fortsatt lagstiftning har skapat rättsosäkerhet.
Det tyngsta argumentet mot det förslag vi debatterar i dag är att det skulle gå emot principen om individuella skyddsbedömningar och därmed undergräva de principer för rättsordningen som vi har. Men det argumentet förutsätter att skyddsbedömningarna gjorts på ett rättssäkert sätt, och det finns tyvärr flera skäl att starkt ifrågasätta detta.
Ju osäkrare ett land är, desto starkare är behovet av tillgång till sociala nätverk för skydd och överlevnad. Fältforskare i Afghanistan har kunnat visa att de enda som klarar av att komma tillbaka till landet och integreras är de som har ett starkt nätverk, familj och ekonomiska resurser i landet. En stor andel, knappt 10 000, av de ensamkommande med afghanskt ursprung som sökt sig till Sverige har vistats i ett annat land än Afghanistan före sin flykt till Sverige, inte sällan Iran. Det innebär att de inte har någon verklig anknytning till Afghanistan och alltså inte heller det sociala skyddsnät som behövs för att överleva. Trots sitt bristande nätverk ses de ändå av Migrationsverket som genomsnittliga afghaner. Detta är en allvarlig miss i skyddsbedömningen, vilket även uppmärksammats av Migrationsöverdomstolen, som i mars 2017 kom med en dom som gjorde att de flesta unga under 18 utan skyddsnät i Afghanistan ska beviljas uppehållstillstånd.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlig-het till uppehållstill-stånd
Fru talman! Åldersbedömningarna är ett eget kapitel av rättsosäkerhet som jag skulle kunna prata länge om. Jag nöjer mig med att konstatera att de medicinska åldersbedömningarna, som lett till åldersuppskrivningar av ungdomar och därmed minskad möjlighet till uppehållstillstånd, är starkt ifrågasatta av den medicinska och på senare tid även den statistiska expertisen. Så många som 50 procent av bedömningarna kan vara helt felaktiga. I detta finns ett tydligt regeringsansvar i och med att regeringen gett tydliga instruktioner till Rättsmedicinalverket om att det viktigaste är att ingen vuxen tar del av resurser som är avsedda för barn. Rättsmedicinalverkets Elias Palm har flera gånger upprepat att metoderna har valts utifrån detta regeringsdirektiv. Hade man velat vara säker på att inget barn bedöms som vuxen hade man valt en annan metod, säger Palm.
En av de vanligaste lögnerna i debatten kring ensamkommande är att majoriteten ljuger om sin ålder. Flera partier i den här kammaren bidrar gärna till den lögnen. Men saken är att tiden har gått. Den som var 16 år i december 2015 är inte det i dag. Det är inte den unge som har ljugit, utan det är tiden som har gått. På samma sätt vet vi att ett antal unga skrivits upp i ålder enbart utifrån en bedömning gjord av handläggare innan de medicinska åldersbedömningarna kom till stånd. Andra har skrivits upp i ålder utifrån de starkt ifrågasatta metoderna för åldersbedömningar.
Migrationsverkets väntetider har varit mycket långa. Under tiden har barn och unga levt flera år i Sverige. Här uppe på läktaren sitter en del av dem. Med dem sitter vänner, gode män och personer från familjehem. Alla har kommit att bli en familj. De ensamkommande har knutit starka band till familjer, lärare och kontaktpersoner de har haft. Ungdomar upplever de vuxna i familjer de bott hos som sina föräldrar, och fosterfamiljer upplever att staten ska ta ifrån dem deras barn. Detta är djupt traumatiskt för alla inblandade och skapar djupa sår som är svåra att läka i vårt samhälle.
Det omfattande antalet självmord och självskador de senaste åren talar sitt tydliga språk. Rapporter från Karolinska institutet och yrkesnätverket Vi står inte ut visar att minst tolv unga ensamkommande tog sina liv under 2017. Det innebär att självmord är nio gånger så vanligt i gruppen ensamkommande som i jämförbara åldersgrupper av unga födda i Sverige.
Detta är fruktansvärt allvarligt. Det är en farlig epidemi. Sverige har sedan lång tid tillbaka en nollvision för självmord. Vi vet även väldigt mycket om vad som är avgörande för att förebygga självmord, nämligen trygghet och förutsägbarhet. En trygg och stabil bostad, skolgång och ett starkt socialt nätverk är direkt förebyggande vad gäller depression. Men de ungas verklighet är allt annat än trygg och förutsägbar. Lagstiftningen, asylprocessen, plötsliga omflyttningar och att förlora delar av sitt sociala skyddsnät över en natt när man fyller 18 är raka motsatsen till det.
De omfattande utvisningar till Afghanistan som planeras är orealistiska. De är svåra att genomföra, inte minst på grund av säkerhetssituationen i Afghanistan, som ständigt försämras. Att försätta så många ungdomar och människor runt omkring dem i limbo i väntan på utvisning är oetiskt och destruktivt för samhället. Ungdomar riskerar att hamna i stängda förvar eller på gatan med risk för kriminalitet, prostitution och drogmissbruk. Hemlösa ungdomar på gatan i Europa är samtidigt förknippat med stora kostnader och skadlig verkan för samhället, vilket i sin tur blir grogrund för ytterligare tillväxt av högerextrema och missnöjespartier. En amnesti kan däremot göra att dessa ungdomar kan få bygga ett hem i Sverige. Det finns dessutom stor enighet bland de organisationer som arbetar med frågor om mänskliga rättigheter och är kunniga om Afghanistan om att utvisningarna till landet bör stoppas.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlig-het till uppehållstill-stånd
Så här ser verkligheten ut. Av alla dessa skäl måste de ensamkommande som drabbats av lagändringar, rättsosäkerhet och långa väntetider få möjlighet att stanna i Sverige.
Fru talman! Vänsterpartiet anser normalt inte att amnesti är bästa vägen att gå för att skapa en human och rättssäker asylprocess, men i vissa speciella fall och akuta lägen är det nödvändigt. Vi befinner oss i ett sådant läge. Därför är det ingen hemlighet att Vänsterpartiet hellre hade sett en amnesti för ensamkommande som väntat mer än ett år. Amnesti och permanenta uppehållstillstånd är den bästa och mest heltäckande lösningen för att garantera de unga skydd och en framtid i trygghet.
Men vi i Vänsterpartiet har hela tiden varit öppna för att hitta andra lösningar. Gång på gång har vi vädjat till regeringen och övriga partier att sätta sig med oss för att skapa lugn och trygghet för de ensamkommande. När regeringen presenterade detta senaste förslag var vi tydliga - vi var beredda att gå in och förhandla med regeringen och andra som ville ta ansvar för att förbättra förslaget. Tyvärr valde regeringen att hålla dörren stängd.
I väntan på en amnesti har Vänsterpartiet valt att lägga fram ett antal ändringsförslag som skulle kunna göra förslaget betydligt bättre. För att inte riskera att bromsa upp genomförandet av regeringens förslag föreslår vi att riksdagen bifaller propositionen och samtidigt beslutar om några förbättringsförslag. Eftersom det kan ta tid innan en ny proposition kan läggas fram till riksdagen med våra ändringar vill vi att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om ett tidsbegränsat undantag från bestämmelserna om utvisning i utlänningslagen. På så sätt kan regeringens förslag träda i kraft, och de unga som har möjlighet att få uppehållstillstånd enligt regeringens förslag får det, samtidigt som den grupp av unga som kan beröras av våra förslag inte utvisas under tiden ändringarna behandlas i riksdagen. Ett sådant undantag hade för övrigt varit viktigt att göra redan när regeringen presenterade sitt förslag. Då hade ett stort antal unga sluppit hamna på gatan utan bostad och ersättning.
Våra förbättringar handlar i huvudsak om två saker. Datumgränsen är den 24 november 2015. Det innebär att det bara är de vars första ansökan om uppehållstillstånd registrerats hos Migrationsverket den 24 november 2015 eller tidigare och som fått beslut tidigast vid tidsgränsen på 15 månader som har möjlighet att beviljas uppehållstillstånd. Dessa två krav innebär att många unga fortfarande kommer att uteslutas.
Dessutom innebär lagförslaget på grund av detta datum att två personer i exakt samma situation som kommit till Sverige med bara dagars mellanrum kan komma att behandlas olika enbart beroende på när Migrationsverket registrerade deras ansökan. Vänner som kanske kom samma dag men av en slump fått vänta olika länge på besluten kommer att få helt olika möjlighet att stanna. Alla dessa effekter är orättvisa. De är inte rättssäkra.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlig-het till uppehållstill-stånd
Vänsterpartiet vill därför, precis som många remissinstanser, att datumgränsen tas bort. Därför tycker vi även att tidsgränsen på 15 månader ska ersättas med en tidsgräns på sex månader, som bättre överensstämmer med huvudregeln i EU-direktivet om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd, för hur länge ensamkommande ska vänta på beslut.
De ändringar jag nu beskrivit skulle innebära att de unga som ansökt om uppehållstillstånd och fått vänta mer än sex månader på ett utvisningsbeslut ska beviljas uppehållstillstånd om övriga förutsättningar för uppehållstillstånd är uppfyllda.
Propositionen innebär även att en förutsättning för att omfattas av den nya möjligheten till uppehållstillstånd är att avslagsbeslutet har fattats eller skulle ha fattats när den unga var 18 år eller äldre. Någon bedömning av om den unga skulle ha fått uppehållstillstånd eller ej om hens ansökan hade prövats före 18-årsdagen kommer inte att göras. Det innebär att någon som fått sin ansökan prövad vid 17 års ålder och då fick avslag kan hamna i en sämre situation än den som ansökt om uppehållstillstånd vid 17 års ålder men får sin ansökan prövad först efter det att denne fyllt 18 år.
Både Justitiekanslern och Migrationsverket har i sina remissyttranden pekat på denna problematik och inkonsekvens i förslaget. Migrationsverket pekar självt på svårigheten för den asylsökande att visa eller göra sin ålder sannolik. Därför kommer det att saknas förutsättningar att bevilja uppehållstillstånd för en övervägande del av de sökande som omfattas av förslaget.
De personer som omfattas av den nya möjligheten till uppehållstillstånd har tre månader på sig att inkomma med en ansökan, och ansökan får göras vid ett tillfälle. Begränsningarna innebär att en formell ansökan måste göras i samtliga fall, det vill säga även då sökanden har överklagat sitt utvisningsbeslut till domstol. Som skäl för att begränsa ansökningstiden till tre månader anges att det är viktigt att ansökan görs i nära samband med att lagen träder i kraft för att tiden fram till ett beslut om uppehållstillstånd ska bli så kort som möjligt.
Detta kan kanske verka bra. Men även om många av dem som kan komma i fråga för uppehållstillstånd enligt de nya bestämmelserna sannolikt kommer att ha ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut när lagen träder i kraft är det väldigt oklart hur stor andel av de berörda personerna som faktiskt kommer att ha hunnit få ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut när lagen träder i kraft.
Migrationsverket har haft och har fortfarande stora problem med långa handläggningstider. Dessutom överklagas de flesta av Migrationsverkets beslut i domstol, vilket innebär att det kan komma att finnas ett ovisst antal unga som fortfarande har ett öppet ärende hos myndigheten eller domstolen när förslaget träder i kraft.
Det är verklighetsfrämmande att en person som ännu inte har fått ett lagakraftvunnet beslut om avslag på sin ansökan ska känna till eller förstå vikten av att denne ändå måste göra en ny ansökan på annan grund för att få del av den nya möjligheten till uppehållstillstånd, även om den enskilde har ett rättsligt biträde. Även för den som faktiskt har hunnit få ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut är tre månader en väldigt kort tid om avsikten är att ge de berörda en reell möjlighet till en ny prövning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Extra ändringsbudget för 2018 - Ny möjlig-het till uppehållstill-stånd
Alla dessa delar - åldersgränsen, kravet på att den unge fått eller skulle ha fått ett utvisningsbeslut och den korta ansökningstiden - anser vi är bristfälligt utredda och utformade. Därför tycker vi att dessa delar ska utredas och förtydligas i ny lagstiftning.
Jag vill avsluta med att säga att detta är rörelsens dag. Den delseger som alla har kämpat så hårt för har nu kommit. Vi kommer dock inte att låta oss nöjas. Vi kommer inte lämna de barn och unga som fortfarande lever sina liv i ovisshet och otrygghet i sticket. I stället ska vi använda dagens delseger som kraft och bränsle för att pressa fram nya steg för trygghet för alla ensamkommande. Vi är säkra på att vi kommer att lyckas sida vid sida. Det visar också den här dagen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 2 och hänvisar även till Vänsterpartiets särskilda yttrande.
(Applåder)
I detta anförande instämde Ulla Andersson, Ali Esbati och Håkan Svenneling (alla V).