Fru talman, åhörare, riksdagskolleger! I samband med detta betänkande debatterar vi målen för offentlig förvaltning. Precis som Mats Pertoft sagt i ett tidigare inlägg här finns inte offentlig förvaltning till för sin egen skull utan för medborgarnas skull.
För mig som centerpartist är det därför viktigt att lyfta fram regeringens och propositionens perspektiv: en samhällsgemenskap där alla medborgare, invånare - både kvinnor och män - har goda möjligheter att förverkliga sin egen potential samt att utöva sina rättigheter och fullfölja sina skyldigheter.
Medborgarna ska ha ett så stort inflytande som möjligt över förhållanden som påverkar deras egen tillvaro. Förvaltningspolitikens uppgift och mål är att uppnå detta och leva upp till de demokratiska ideal vi alla är eniga om. En effektiv förvaltning är dock ett viktigt medel för att nå regeringens övergripande mål om en hållbar tillväxt och fler jobb i fler och växande företag. Jag upplever att vi är väldigt eniga om detta - brett, i alla partier i den här kammaren. Oppositionen reserverar sig, men jag upplever som sagt att vi ändå är rätt så eniga.
Om vi då är eniga om förvaltningspolitikens inriktning på lång sikt - att den ska vara effektiv, rättssäker och ha ett tydligt medborgarperspektiv - kan jag inte se att vi är lika eniga om förvaltningspolitiken och hur vi ska styra statens myndigheter och förvaltning på kort sikt. Tvärtom tycker jag att vänsterpartiernas förvaltningspolitik är väldigt oansvarig gentemot de statliga myndigheterna och inte minst gentemot de statligt anställda på kort sikt.
Stefan Attefall pratade i sitt anförande tidigare om att man i vänsterpartiernas budgetalternativ vill ha myndighetsbesparingar på 2,8 miljarder på två år. Det är allvarligt, men det mest lömska i denna besparing är att man gör en indragning av myndigheternas anslagssparande. Det är 730 miljoner 2011 och 710 miljoner 2012. Totalt är det 1,4 miljarder på två år, bara i indragning av anslagssparande. Detta är lite lömskt, för det är en ofarlig besparing. Man smetar ut den över alla myndigheter, och man behöver inte specificera eller stå till svars inför lokala fackklubbar som undrar varför just de ska drabbas av neddragning. Neddragningarna finns dock där, annars är det luft i oppositionens budget.
Det som är tydligt och viktigt för kammaren och åhörarna att se är att det om man gör en indragning av anslagssparande kortsiktigt bara är förvaltningsanslaget myndigheterna kan ta av. Av förvaltningsanslaget är det på kort sikt bara kostnader för anställda som går att påverka. Jag kan dela oppositionens förslag om ett myndighetsbesparingsprogram där man utöver de siffrorna jag nämnt lägger 400 miljoner 2012. Det är på två års sikt ett bra program som innebär att man ska minska lokalkostnaderna, till exempel. Men när man på kort sikt gör anslagssparandet är det mot de anställda det kommer att slå.
Agneta Gille pratade vackert om att man ska ha en rättssäker och effektiv service åt medborgarna, men hur förbättrar ett anslagssparande - en indragning av förvaltningsanslaget - myndigheternas möjlighet att ge en rättssäker och effektiv service åt medborgarna? Man drar ju in pengarna. Agneta Gille pratade om att man skulle ta till vara de statligt anställdas kompetens, men hur tar man till vara de statligt anställdas kompetens om man skickar ut dem? Man tvingar statliga myndigheter att dra ned på antalet anställda. Detta är frågor jag hoppas kan bli besvarade i denna debatt.
Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.