Fru talman! Tack, ministern, för svaret! Det innehöll flera intressanta erkännanden - vissa explicita, vissa lite mer implicita - om problemen på Samhall. Det redogjordes också för en del uppdrag som regeringen har gett och vissa justeringar i riktlinjerna. Det är bra.
Jag måste samtidigt säga att det inte går att komma ifrån en lite sorglig känsla när det gäller det här. På punkt efter punkt kan jag se att de små åtgärder och det skruvande som ministern redogjorde för rör sig om problem som har påtalats i ganska många år vid det här laget. Inte minst jag själv har varit en av dem som har pekat på problemen. Och det har jag inte gjort genom att mumla i skägget, utan jag har gjort det i denna kammare och för olika socialdemokratiska ministrar.
Det har handlat om arbetsmiljön för vissa av de anställda på Samhall, vilken har väckt oro. Det har också handlat om det mycket ensidiga fokuset på närvaro inom vissa branscher, speciellt städbranschen, och de problem som det har medfört för den inte obetydliga grupp på Samhall som inte går väl ihop med de uppgifter och de villkor som städarbete innebär. Kopplat till det här sistnämnda problemet har det också handlat om vilka som är målgruppen för Samhalls verksamhet, om vem Samhall egentligen är till för. Är det rimligt att många personer med funktionsnedsättningar av olika slag inte har ansetts platsa på Samhall?
Det har också handlat om hur personerna anvisas från Arbetsförmedlingen. Och det har handlat om själva metoden för att följa utvecklingen på Samhall. Det har påtalats att det finns problem med att rakt av lita på de interna medarbetarbarometrar och liknande som Samhalls ledning har genomfört.
När jag tittar tillbaka kan jag konstatera att svaren har varierat. Ibland har man från regeringens sida haft ingången att problemen är beklagliga men inte systematiska. Ibland har man sagt att något ska ändras, men sedan har inte särskilt mycket hänt.
Det är anmärkningsvärt och ganska tragiskt att varken den kritik som har funnits här i kammaren, orosflaggning från fackliga företrädare eller reportage i flera fackliga tidningar genom åren verkar ha varit särskilt verksamma. Kanske har man nu rört på sig lite i och med programmet Uppdrag granskning .
Vi får se hur det blir med effekten av de saker som ministern nu nämner. I min interpellation noterade jag lite andra saker som ministern sa i samband med programmet. Det lät där som att det inte fanns några problem. Det talades om att det inte fanns några belägg för att problemen skulle vara systematiska, om att det handlade om anekdoter och så vidare. Vi får alltså se. Men det är trist att så lite har hänt tidigare, trots att kritiken inte gäller några nya fenomen.
Jag vill understryka att skälet till att jag inte blir lugnad är att det kommer att vara svårt att göra någonting åt problemen om regeringen inte har en klarare idé om vad det är som ska göras, ger de signalerna och fattar de nödvändiga besluten för det. Jag kommer att återkomma till det, men jag tror att vi måste se att vi närmar oss en punkt där hela idén om Samhall, hela konceptet, annars kommer att bli ifrågasatt och svår att försvara, trots att det är mycket goda och viktiga saker som görs.
Det är en allvarlig situation, som jag menar att regeringen har stort ansvar för.