Herr ålderspresident! Det betänkande som vi behandlar i dag handlar om Riksbankens förvaltning. I samband med den behandlingen tas också Vänsterpartiets motion om Internationella valutafonden, IMF, upp. Jag kommer därför i mitt anförande att fokusera snarare på IMF och deras verksamhet än på Riksbanken.
I dag har utvecklingsländerna i världen ett begränsat inflytande i IMF. Även om förändringar har skett när det gäller röstfördelningen är det fortfarande USA som dominerar och procentuellt sett har flest röster och kan blockera för USA icke önskvärda beslut. Man har röster i proportion till hur mycket man betalar in till IMF. Det är det som utgör grunden för hur mycket makt man har. USA har så pass mycket att de kan blockera andra beslut.
År 2010 genomfördes en reform av IMF som innebar flera steg i rätt riktning, mot mer demokrati. Tyvärr har dessa förslag inte trätt i kraft, på grund av att USA vägrar att genomföra styrningsreformen. Sverige bör därför verka för en fortsatt revidering av röstfördelningen i IMF:s högsta beslutande organ, den så kallade guvernörsstyrelsen, för att öka utvecklingsländernas inflytande.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens förvaltning 2014
Guvernörsstyrelsen har delegerat beslutanderätten i nästan alla frågor till den exekutiva styrelsen. Fördelningen av platserna i IMF:s styrelse bygger inte på att varje land har lika röststyrka, vilket gör att det inte är demokratiskt. Sverige bör därför agera för att utvecklingsländernas inflytande ökar även när det gäller antalet representanter i IMF:s exekutiva styrelse.
Den rapport som vi fick i finansutskottet och utrikesutskottet i förra veckan från finansministern och biståndsministern var glädjande. Sverige driver på för förändringar som går att göra utan beslut i USA:s kongress och som innebär att utvecklingsländerna får större inflytande, även om det inte innebär att hela reformeringen genomförs.
Sedan IMF bildades har traditionen varit att det alltid ska vara en europé som är ordförande i IMF, oberoende av om det finns någon från den övriga världen som är mer kompetent. Enligt Vänsterpartiets mening är denna syn på tillsättning av IMF:s chef oacceptabel. Vänsterpartiet anser därför att Sverige ska verka för att tillsättningen ska föregås av en öppen nomineringsprocess och att en lämplig person ska väljas utifrån kompetens, inte utifrån landtillhörighet.
Det är av allmänt intresse för medborgarna i Sverige hur Sveriges representation i IMF agerar och vad som uppnås. I andra länder avlägger länderrapportörerna till exempel en årlig rapport. Det sker i USA, Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Italien, och dessa rapporter läggs sedan ut på internet. Sverige borde kunna göra något liknande tillsammans med de nordisk-baltiska länderna, som man samarbetar med inom IMF. Om regeringen undersöker möjligheterna att öka insynen och redovisningen skulle det kunna visa hur den nordisk-baltiska representanten agerar och vilka resultat man uppnår genom den förda linjen. Det skulle öka insynen för allmänheten och ideella organisationer. Regeringen skulle även kunna ordna offentliga möten inför IMF:s årliga vår- och höstmöten. I dag har man möten med utskotten.
Skrivelsen om verksamheten inom IMF bör årligen öka transparensen i Sveriges arbete i institutionerna och öka riksdagens möjligheter att utkräva ansvar.
IMF ställer liksom alla banker upp villkor för att ett land ska beviljas lån eller för att gamla lån ska skrivas av. Denna så kallade konditionalitet är många gånger präglad av enkelspårighet och inte anpassad till det enskilda landets specifika situation. För att få lån har många länder tvingats göra nedskärningar i de offentliga utgifterna. Varje land måste ha rätt att på sina egna villkor utforma sin ekonomiska politik. Sverige bör därför verka för en reformering av IMF:s makroekonomiska krav.
Vid ett flertal tillfällen har IMF även ställt krav som direkt har motverkat genomförandet av de så kallade millenniemålen. Sverige bör därför agera i IMF för att utformandet av lån och ekonomiskt stöd inte ska försvåra möjligheterna att uppfylla millenniemålen.
Vänsterpartiet anser också att regeringen i IMF bör agera samstämmigt med de två målen om fattigdomsbekämpning och att stärka fattigas rättigheter i Sveriges politik för global utveckling, PGU.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksbankens förvaltning 2014
IMF:s lån, råd och bidrag är inte könsneutrala. Krav på en avreglerad sektor eller bidrag till olika satsningar påverkar kvinnor och män olika och i olika grad. Trots det saknas genusanalyser i IMF:s strategier. Sverige bör därför inom IMF verka för att all verksamhet ska genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv och att all verksamhet alltid ska utvärderas utifrån konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Det är bra och positivt att Sverige i styrelsen för IMF har lyft upp det i den senaste rapporten, som var uppe till behandling förra veckan.
Klimatförändringarna är vår tids största utmaning. IMF har möjlighet att styra resurser till åtgärder som leder till att klimatmålen uppnås. Därför bör Sverige agera i IMF så att Kyotoprotokollet genomförs och så att bankens lånevillkor och lån till utvecklingsländer ligger i linje med klimatmålen.
Vatten är en livsnödvändighet för människor och kan inte betraktas som vilken vara som helst på en marknad. Distribution av vatten är ett så kallat naturligt monopol, och det bör därför finnas en demokratisk och gemensam styrning av denna resurs. Omfattande kritik har riktats mot att IMF ställer krav på att vattenverk och liknande i länderna privatiseras för att de ska beviljas lån. Enligt Vänsterpartiets mening bör Sverige agera för att privatiseringar inom vattensektorn inte ska vara ett krav för att lån ska beviljas.
IMF har under decennier spelat en avgörande roll för många länder i syd. Genom de krav man har ställt har man haft stort inflytande över utformningen av den ekonomiska politiken i många länder. IMF har också spelat en central roll i framtagandet av fattigdomsstrategier som flera länder i syd i dag arbetar utifrån. När det gäller jämställdhetsfrågor, miljö och fattigdomsbekämpning har IMF tyvärr inte gott rykte. Ett jämställdhetsperspektiv bör därför konsekvent genomsyra IMF:s strategier, och kvinnor måste inkluderas i arbetet med att ta fram dem. Sverige bör därför inom IMF verka för att institutionernas avtal, program och strategier alltid ska innehålla analyser av hur effekterna förhåller sig till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.
Vänsterpartiet tänker fortsätta att vara blåslampan på regeringen för att driva dessa frågor, för en feministisk utrikespolitik kräver att man agerar överallt för mer jämställdhet.
Med det vill jag yrka bifall till reservation 1.