Fru talman! Föreningsfriheten är fullständigt fundamental för ett demokratiskt samhälle. Den är kanske också något av det vackraste som finns i demokratin - att människor sluter sig samman i en förening för att tillsammans kämpa för ett mål som de tycker är viktigt.
Inom den fackliga rörelsen gör man det inom ramen för det fackliga löftet: Vi i denna sal lovar och svär att aldrig arbeta till sämre lön och med sämre villkor än vad vi nu lovat varandra. Det är ett fantastiskt vackert löfte som innebär att man som arbetare klarar av att stå upp mot de krafter som vill försämra för en.
Att medlemmar i en sådan förening håller detta löfte är fundamentalt för att det fackliga löftet ska fungera. Bryts det bryts också föreningens syfte. Därför är det helt självklart att medlemmar som jobbar mot det fackliga löftet måste kunna uteslutas ur dessa föreningar av föreningarna själva.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fri- och rättigheter
Säg nu att en medlem är med i en annan förening som tycker att skyddsombuden inte ska vara fackliga så att de inte längre skyddas av förtroendemannalagen, som stöttar världens rikaste man i en konflikt om kollektivavtal och den svenska modellen, som tycker att staten ska bestämma hur fackens pengar ska användas, som vill ta a-kassan från facken och som inte vill att fackföreningens medlemmar ska få avdrag för sin medlemsavgift trots att arbetsgivarna får det. Då är det ganska självklart att den medlemmen bryter det fackliga löftet.
På regional nivå i Region Skåne går politiker in och kräver att fackföreningsordföranden ska avgå för att denna fackföreningsordförande väljer att inte agera på ett sätt som passar partiet i fråga.
Lokalt nekar man bland annat undertecknad att följa med Kommunals medlemmar ut i verksamheten för att kunna följa den och ha demokratisk insyn i valkretsen. Då är det alldeles självklart att fackföreningarna säger att den medlemmen bryter det fackliga löftet. Den medlemmen ska inte vara med i föreningen.
Det är fullständigt absurt att staten då lägger sig i och stoppar och ingriper i föreningsfriheten så till den milda grad att man undergräver hela syftet med sagda förening.
Då kan man använda argumentet att facken har en särställning i Sverige. Ja, visst har de det. Men det är också fritt att starta andra fackföreningar, vilket den organisation som den här medlemmen är med i förutom facket försökte göra. De var så jädra dåliga på det att det inte gick något vidare, men man är fri att starta andra fackföreningar.
Det är inte ett problem att föreningar får lov att bestämma själva. Det är något vackert. Det är något fint. Det är demokratins kärna. Därför vill jag såklart yrka bifall till den enskilda motionen 1182 och S reservation.
Avslutningsvis vill jag bara säga en sak. Jag har inga problem med att en rektor på en kommunal skola sparkar en nazist eller en våldsbejakande islamist. De ska inte undervisa våra elever. Att Sverigedemokraterna har problem med att den första gruppen blir sparkad förstår jag, men jag förstår inte att Sverigedemokraterna här står och försvarar våldsbejakande islamisters rätt att vara lärare.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 14.)