Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation nr 1, och jag står bakom det särskilda yttrandet nr 4.
Polisverksamheten berör alla i samhället, och antalet motioner om polisen, 214 stycken, visar på den mängd förslag och idéer och det stora engagemang som finns bland riksdagens alla partier och bland många enskilda ledamöter inom det här området.
Det finns också väldigt olika uppfattningar om vad som är bäst för polisen, vad som är bäst för att bekämpa brottsligheten och öka tryggheten. Att vi inte är överens visar 54 olika reservationer, vilket är anmärkningsvärt många, tyvärr.
Man brukar säga att hälsan tiger still. Av det kan man dra slutsatsen att när det finns 214 motioner och 54 reservationer så är polisen ingen särskilt välmående patient utan lider av allehanda krämpor och problem, både större och mindre. Man kan nämligen inte vara nöjd med hur det är i dag när våldsbrotten i Sverige fortsätter att öka, otryggheten blir värre och människors frihet inskränks och begränsas. Det gör den när man inte vågar vara ute på kvällarna och delta i samhällslivet, det politiska livet eller nöjeslivet. Nyligen visade en undersökning bland äldre att väldigt många, mer än hälften, avstår från att göra det de skulle vilja därför att de är rädda för att bli utsatta för brott.
Nu är det dessbättre så, fru talman, att vi här i kammaren är en privilegierad grupp människor i samhället när det gäller att bli utsatt för brott. Vi blir väldigt sällan utsatta för brott, framför allt kanske inte för våldsbrott. Det beror på att vi i många fall kan välja var vi bosätter oss. Vi kan välja hur vi reser i många fall. Vi behöver kanske inte vara så beroende av kommunala färdmedel, nattbussen mitt i natten, utan vi kanske kan få skjuts. Några av oss är till och med så lyckligt lottade att vi har egen bil.
Men så är det inte för alla. Det är nämligen så att de som är mest utsatta för brott redan är utsatta på andra sätt i samhället. Därför är Socialdemokraternas tillkortakommanden när det gäller brottsbekämpningen så allvarliga. Brotten drabbar utsatta människor i ännu större utsträckning, det vill säga de med små ekonomiska förutsättningar drabbas mer. De som lever i ett utanförskap, som står utanför den trygghet och den gemenskap det innebär att ha ett arbete att gå till, får inte heller det stödet. Den ensamstående mamman som kanske är arbetslös och lever på bidrag drabbas väldigt hårt när sonen blir av med sin cykel. Det kan verka trivialt eller vara ett vardagsbrott men för den familjen kan det vara väldigt bekymmersamt.
Vi som har råd att med egna medel bekosta en viss säkerhet kan köpa oss lite trygghet medan de andra inte kan det. Det är allvarligt. Däri ligger vår kritik mot regeringen. Den som drabbas av ett brott en gång löper dessutom större risk att återigen bli utsatt.
Fru talman! Vi moderater menar att polisen måste bli bättre och finnas över hela Sverige. Vi som medborgare har samma rätt till polisnärvaro oavsett var vi bor i landet. När man blir utsatt för ett brott ska man få samma rätt till ett professionellt bemötande av en välutbildad polis med den främsta tekniken och de bästa metoderna för att brottet ska kunna klaras ut. Det är en medborgerlig rättighet som ska vara lika för alla och som vi solidariskt ska betala skatt för. Men så är det inte i Socialdemokraternas Sverige.
Med tolv år av socialdemokratiskt styre har antalet poliser i yttre tjänst minskat, polisstationer har stängts, och polisnärvaron på mindre orter och i glesbygd har minskat. Det är rätt, som Thomas Bodström brukar säga, att det utbildas fler poliser. Men man måste räkna på nettotillskottet och också räkna bort de ca 1 200 erfarna poliser som blir pensionerade varje år för att man ska få budgeten att gå ihop.
En viktig symbol för polisens närvaro och tillgänglighet är att det ska vara lätt att få hjälp av polisen. Då måste det finnas poliser även på mindre orter, och då måste det kunna ställas krav på att man, som vi i alliansen tycker, inom en minut får prata med en polis när man slår larmnumret 112. Det kan tyckas som en bagatell, men det är faktiskt så, fru talman, att det inte fungerar i dag.
Jag har tagit upp kraven på ökad effektivitet, kvalitet, metodutveckling och tillgänglighet. Men vi moderater menar också att det krävs fler poliser. Sverige är ett ganska avlångt land, glest befolkat. Då räcker inte antalet poliser till som vi har i dag. Vi vill ha 20 000 poliser år 2010 och därutöver en satsning på civilanställda och specialister. Det är nämligen inte som i sjukvården. Där är det naturligt att man specialiserar sig på vissa åkommor och krämpor i Uppsala och andra i Lund, att man har specialister på lite olika ställen. Så fungerar det inte inom polisen tyvärr. Det krävs specialister med samma höga kompetens över hela landet, både för den som är misstänkt för ett brott och för ett brottsoffer. De kan nämligen inte välja var i landet deras brott ska klaras upp eller utredas. Därför är det så viktigt med en bättre kvalitet och en högre effektivitet inom polisen i hela Sverige. Med 21 olika polismyndigheter och 21 olika länspolismästare skiljer det sig faktiskt en del åt. Det är inte vi nöjda med.
Högre kvalitet och bättre effektivitet kräver förstås också satsningar på utbildning. Vi moderater vill att utbildningen ska vara relevant i förhållande till de arbetsuppgifter som polisen har att utföra. Vi välkomnar en översyn av polisutbildningen. Det är bra att den kommer att startas upp. Vi vill även att polisen ska få en bättre återkommande vidareutbildning och en mer specialiserad utbildning. Det är också viktigt att praktik vägs in tidigt i utbildning och att man samarbetar med universitet och högskolor. Det är inte avgörande för utbildningen huruvida den är akademisk eller inte, utan det avgörande är om den är relevant för de uppgifter som man ska lösa. Det är det vi vill börja med att titta på.
Viktigt för polisen är också att man har de chefer och ledare som man behöver. Först då kan de beslut som vi fattar här i kammaren bli verklighet. Därför menar vi moderater att det krävs en bättre chefsutbildning och chefsutveckling på alla nivåer. Det har visat sig i forskning internationellt att polisen är en väldigt svårstyrd organisation. Det är svårt att få effekt på de politiska besluten ända ut i polisbilen. Då ställs det ännu högre krav på ett begåvat ledarskap om man ska lyckas.
Polisen har ett stort och svårt uppdrag, men vi tror att man genom satsning på utbildning, metodutveckling och bra chefer och ledare kan bli betydligt bättre. Det ska också vara viktigt att satsa på polisens arbetsmiljö och att inte tolerera de hot och trakasserier som personer inom rättsväsendet blir utsatta för.
Fru talman! Polisens allra viktigaste uppgift är att förebygga brott, något som det talas allt mindre om men som faktiskt är det mest väsentliga. När polisen har ont om resurser och ont om personal är det ofta det förebyggande arbetet som får stryka på foten. Här menar vi moderater att det krävs nya vägar och mycket mer av samarbete.
Ytterst och främst är det faktiskt familjen som är den bästa brottsförebyggande faktorn. Men även samhället i form av skolan, hälsovården, socialtjänsten och den ideella sektorn med idrottsklubbar måste börja samarbeta. Vi menar att de hinder som finns i sekretesslagstiftningen måste rivas så att vi faktiskt kan börja jobba över gränserna på ett effektivare sätt. Om man förebygger brott på ett framgångsrikt sätt betyder det inte bara att en person inte riskerar att bli brottsoffer. Det betyder också att man kan förhindra en person att begå en kriminell handling och kanske leda den personen in på en bättre väg med andra alternativ. Alltså har det brottsförebyggande arbetet bara vinnare, både enskilda och samhället.
När allmänheten har synpunkter och klagomål mot polisen händer det i dag väldigt lite. Om en polisman begår ett brott sker det en väldigt omfattande utredning, men när det gäller gråzonen, när det är oetiska olämpliga beteenden och polisen är stöddig eller poliserna inte svarar på frågor - allt det där som kanske framför allt ungdomar retar upp sig på - finns det ingenstans att vända sig. Vi i Moderaterna menar att vi måste införa en sorts klagomål- och synpunktshantering inom polisen så att vi medborgare på ett enkelt sätt kan föra fram våra synpunkter till polisen. Då kan vi också få en förklaring till varför polisen har betett sig som den har gjort. Ofta har polisen faktiskt gjort rätt. Polisen är i vissa sammanhang skyldig att använda våld för att lösa en uppgift. Men när polisen har gjort fel är det viktigt att man får en förklaring till vad det kan bero på. Man kanske till och med kan få en ursäkt eller förståelse för att det blev som det blev. Vi menar att det är viktigt för allmänhetens förtroende att man kan framföra synpunkter och klagomål till polisen för att det ska bli en ännu bättre verksamhet. Det finns nämligen oftast rimliga och vettiga förklaringar till det som sker.
Kännetecknet för en professionell polis är att den aldrig slutar lära sig av sina misstag och inte heller av sina framgångar. Avslutningsvis kan jag säga att den som slutar att förbättra sig också slutar att vara bra.