Fru talman! Betänkande SkU17 handlar om skatteförfarande och folkbokföring. Jag tänkte börja med att tala lite om just folkbokföringsdelen.
Det är av yttersta vikt att folkbokföringsregistret i allt väsentligt återspeglar verkligheten och att de som omfattas av systemet har korrekta uppgifter. Det är en förutsättning bland annat för att välfärdssystemen ska fungera, och folkbokföringen ligger också till grund för var man har rätt att rösta och var man ska beskattas. Den ligger även till grund för samhällsplanering.
Men under de senaste decennierna har vi tyvärr tappat kontrollen över vilka som faktiskt finns inom Sveriges gränser. Skatteverket har tidigare nämnt siffran 200 000 personer som skulle vara felaktigt folkbokförda i Sverige, men de medger också att mörkertalet kan vara väldigt stort. De har även uppgett att det finns indikationer på att mellan 30 och 50 procent av nyanlända migranter har uppgett mer än en identitet eller åtminstone fel identitet.
Vi fick tidigare under ett antal år se att EU-migranter satt som tiggare i många svenska städer. Många av dessa var inte registrerade på något sätt enligt de regelverk som finns. Detsamma gäller de tusentals afghanska män som fick undantag från alla regler och tilläts stanna i Sverige, bland annat på grund av att de skaffade olagliga folkbokföringsadresser.
Problemen med ovetskap om vilka som finns i Sverige har uppenbarats på grund av den sedan länge helt urspårade migrationspolitiken. De kulminerade under migrationskrisen 2015 och den stora våg av migranter som har kommit till Sverige sedan dess.
Under flera decennier har Sverige haft en storskalig invandring där många människor som finns i landet tyvärr inte är registrerade eller folkbokförda, åtminstone inte på rätt sätt. Andra är skrivna i Sverige men befinner sig i ett annat land och uppbär där kanske sociala ersättningar trots att de har lämnat Sverige. Föregående talare räknade upp ett antal sådana exempel. Ett av de mest komiska var Iraks före detta försvarsminister, som fick bidrag trots att han hade flyttat från Sverige.
Detta är en både orimlig och farlig utveckling. Sverige har tappat kontrollen över situationen. Vi har på detta sätt åderlåtit både välfärdens resurser och rättsstatens kapacitet och bidragit till eskalerande brottslighet. Det har lett till att det har skapats parallellsamhällen, vilket vi fick se prov på bland annat i påskas.
Det som behöver göras är inte bara att skapa ordning i mottagandet och registreringen av nyanlända, som de flesta förslag nu är inriktade på, utan det behöver också skapas ordning i det folkbokföringskaos som redan råder. Vi behöver genom uppsökande verksamhet ta reda på vilka som tagit sig hit, vilka som fortfarande är kvar, vilka de är och om de över huvud taget ska tillåtas stanna kvar i Sverige eller inte. Ett led i detta kan vara att genomföra en folkräkning i Sverige, och jag vill därför bifalla det förslag till tillkännagivande som läggs fram i betänkandet.
Jag yrkar även bifall till det andra förslaget till tillkännagivande, som innebär att regeringen ska återkomma med förslag som säkrar att biometriska uppgifter kontrolleras i samband med en identitetskontroll. Det huvudsakliga problemet med folkbokföringen är just att utlänningar vars identitet aldrig gått att säkerställa, där vissa har uppgivit felaktiga eller flera identiteter, kan missbruka välfärdssystemen. Det kostar det svenska samhället mångmiljardbelopp varje år. En siffra som kom för några år sedan var 18 miljarder kronor årligen. Vi hörde nyligen en kanske mer uppdaterad siffra: 20 miljarder. Men även här är mörkertalet förmodligen ganska stort.
Detta om folkbokföringsdelen i detta betänkande, som ju också handlar om skatteförfarande. Det tänkte jag komma in på nu, fru talman. Riksrevisionen konstaterade i sin rapport Sveriges skatteavtal med andra länder - effekterna av regeringens arbete att svenska regeringar under mer än ett decennium försummat sitt arbete med att hålla Sveriges bilaterala skatteavtal uppdaterade. Denna rapport kom år 2010. Fyra år senare konstaterade Svenskt Näringsliv att ingenting hade blivit bättre, utan snarare tvärtom.
De bilaterala skatteavtalen syftar till att lindra effekterna av internationell dubbelbeskattning för att skapa goda konkurrensförhållanden för exportindustrin, för att uppmuntra investeringar mellan stater och för att förhindra skatteflykt. Det är alltså av stor vikt, inte minst för exportindustrin, att Sveriges nät av bilaterala skatteavtal är väl uppdaterat och att vi inte fortsätter att halka efter på området. Det kan räcka med att ett annat land har gjort förändringar i sin egen skattelagstiftning för att ett redan existerande avtal med Sverige ska bli obsolet.
När Sverigedemokraterna har påtalat problemet har regeringen verkat ovillig att diskutera frågan, men jag skulle ändå vilja ta upp den. Vi ser det också som viktigt att återigen genomföra en översyn av de skatteavtal som Sverige har tecknat för att se vilka behov som finns av förnyelse. Sverige har länge arbetat med genomförandet av globala partnerskap i syfte att stärka utvecklingsländers skattekapacitet.
Sverige har lagt resurser på att bygga upp utvecklingsländers möjligheter att beskatta den egna ekonomin. När det nu har gått en tid kan det vara lämpligt att utvärdera hur arbetet med skattekapacitet har utvecklats. Vilka länder är i dag självständiga med en fungerande marknadsekonomi och en egen offentlig sektor som finansieras av skatter som landet självt klarar av att driva in?
Med utgångspunkt från detta behöver Sverige i framtiden lägga större vikt vid förhandlingar om internationella skatteavtal med utvecklingsländer i syfte att undvika dubbelbeskattning, där vi tydligare ställer krav på en viss standard på skattemyndighetens funktionsduglighet i fråga om indrivande av skatter för att ett avtal ska undertecknas. Sveriges politik för skatteavtal behövs för att stärka exportindustrins konkurrenskraft och för att ställa krav på att utvecklingsländer ökar sin självständighet i fråga om den egna beskattningskapaciteten.
Fru talman! Sverigedemokraterna har elva reservationer i betänkandet. Jag ber att få yrka bifall till reservation nummer 10.
I detta anförande instämde Eric Westroth (SD).