Fru talman! Ledamöter! De som tar snabblån är oftast människor med svag ekonomi och lägre återbetalningsförmåga. Det är något som i förlängningen kan leda till att individen eller familjen hamnar i en skuldfälla och riskerar att fastna i överskuldsättning. En rapport från LO 2016, Långvarig överskuldsättning - Den bortglömda ojämlikheten , visar att överskuldsättning är en tydlig klassfråga. Vi ser hur låginkomsttagare, ensamstående, låg- och medelutbildade, sjuka, arbetslösa och hyrestagare är överrepresenterade bland de långvarigt överskuldsatta.
Det cyniska är att många snabblåneföretag har som affärsmodell att rikta in sig på konsumenter med svag ekonomi genom att erbjuda snabblån till närmast ockerliknande ränta. Det handlar om lån som alltså blir oerhört dyra. Det är inte ovanligt att den som har tagit ett snabblån måste ta ett nytt snabblån för att betala det gamla, och så är en fast i en ond cirkel.
Snabbheten att få pengarna kan leda till ogenomtänkt konsumtion, till exempel spelande och krogbesök kvälls- eller nattetid. Nästan hälften av de tillfrågade angav att de inte skulle ha tagit ett sms-lån om de hade fått vänta ett dygn eller längre. Detta står att läsa i Kronofogdens och Konsumentverkets rapport SMS-låna - En kartläggning av unga vuxnas erfarenheter .
Kostnaderna är skyhöga jämfört med andra krediter. Den effektiva räntan kan vara hundratals och till och med tusentals procent. Det är en ränta som måste betecknas som ocker. I propositionen föreslår regeringen flera åtgärder som ska leda till rimligare villkor för snabblån och andra högkostnadskrediter och till att färre människor riskerar att hamna i överskuldsättning på grund av dessa lån. Förslagen innebär bland annat att räntetak och kostnadstak för högkostnadskrediter införs och att konsumenter ska uppmärksammas på riskerna när de överväger att ta sådana lån.
Vidare föreslås en särskild bestämmelse om att all marknadsföring av konsumentkrediter ska vara måttfull. Genom förslaget ska marknadsföringen ta större hänsyn till de generella riskerna med konsumentkrediter, och den ska utformas på ett sådant sätt att den inte lockar konsumenter till oöverlagda beslut.
Jag välkomnar de åtgärder som föreslås i propositionen och har ställt mig bakom regeringens lagförslag. Enligt min mening är dock dessa åtgärder inte tillräckliga för att skydda de mest utsatta konsumenterna. Problemet kommer att finnas kvar trots räntetak och reglerad marknadsföring. De som ansöker om snabblån eller sms-lån agerar oftast i panik för att snabbt komma över kontanter och tänker inte på återbetalningsmöjligheter och konsekvenser, oavsett hur marknadsföringen ser ut.
Fru talman! Snabblånen måste bort helt från marknaden. Sverige klarade sig alldeles utmärkt före 2006 utan denna typ av lån. Jag anser därför att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär att snabblån förbjuds. Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation 5.