Fru talman! Ledamöter! Nu är vi framme. Nu är
vi, som miljö- och jordbruksutskottets kansli sade i
eftermiddags, framme vid en debatt kring jaktens
villkor. Visst har det runnit väldigt mycket vatten
under broarna under tiden som denna utredning har
arbetat och under tiden som man har sammanställt
remisser. Man har också jobbat med ett betänkande.
Parallellt med det är vi naturligtvis många som har
varit inblandade i diskussionerna kring det hela.
Nu går vi in i en ny situation när det gäller jaktens
villkor och administrationen kring det hela. Det tyck-
er jag är bra. Vi har tidigare jobbat på ett gammalmo-
digt ganska lössläppt sätt, och det har både myndig-
heterna och faktiskt också jägarnas organisationer
tyckt i sina remissvar till Ulla Petterssons utredning
Jaktens villkor.
Nu går vi in i ett system där vi tillsammans med
organisationerna kan bygga vidare på att utveckla de
resurser som vi får in genom jaktkortslösarnas medel.
Vi kan använda dem på ett sätt som främjar det vilda.
De resurserna ska gå till att befrämja viltvården och
viltets utveckling i vårt land. Jag vet, och det vet vi
här i kammaren, att jägarnas organisationer har betytt
oerhört mycket när det gäller utbildning av jägarkå-
ren, jägarexamen, bra säkerhet och en schyst utveck-
ling av de viltstammar som vi har i vårt land. Jägar-
nas organisationer har betytt väldigt mycket när det
gäller att lyfta fram etikfrågorna vad beträffar jakten i
förhållande till jägarkåren i vårt land.
Fru talman! Det är, som Eskil Erlandsson sade i
debatten, ungefär 500 000 eller en halv miljon männi-
skor som på ett eller annat sätt är intresserade av och
engagerade i jaktliga frågor. I vissa områden är det
naturligtvis hela byar som är intresserade. Detta har
mycket av denna debatt handlat om, och den kommer
att handla om det resten av kvällen, såvitt jag kan
förstå.
Men jägarnas organisationer har som sagt betytt
mycket för att lyfta fram etikfrågorna och se till att vi
använder oss av de traditioner när det gäller jaktligt
utövande som vi har gjort historiskt sett i vårt land.
Vi lyfter fram den situation som farfar eller morfar
eller mormor eller farmor har tagit med sig till sina
barn och barnbarn, och på så sätt får vi en förankrad
jaktlig situation.
Jag har många gånger från denna talarstol sagt att
det är jägarkårens och jägarnas organisationers
främsta uppgift. Det är att se till att dessa traditioner
lyfts fram. Annars kan vi få den situation som finns i
många andra länder i kanske framför allt Europa, där
vi ser att man lyfter dän viltart efter viltart på grund
av att man i vissa jägarintresserade kretsar i vissa
länder inte behandlar det vilda på ett etiskt och schyst
sätt. Då får man en dålig stämpel. Men organisatio-
nerna har som sagt betytt mycket för att utbilda jä-
garkåren och se till att den drar åt rätt håll.
Men det har varit lite kravlöst. Nu kan vi tillsam-
mans, genom de förslag som kommer inför denna
lagstiftning, diskutera ihop oss när det gäller hur vi
ska jobba mer med framtidsfrågor och se till att vi
behåller styrkan i de viltstammar som vi har i vårt
land. Vi ska se till att vi också fortsättningsvis kan se
en schyst utveckling.
Det kan vi diskutera här ifrån talarstolen i kamma-
ren viltart för viltart. Det tycker inte jag att vi ska
behöva göra. Det ska vi naturligtvis göra i jägarkåren,
tillsammans med organisationerna. De kraven tycker
jag att vi från myndigheternas sida ska ställa på jä-
garorganisationerna, så att vi får en fortsättningsvis
schyst utveckling. Det är inte en händelse att vi i vårt
land har en av världens starkaste och mest växande
viltstammar, utan det beror på den aktivitet som jä-
garna har bedrivit ute på fältet.
Traditionerna kring jakt ska som sagt lyftas fram.
Frågorna ska lyftas upp. Det ska vi göra tillsammans
med myndigheterna och jägarorganisationerna för
framtiden. Det tycker jag är den största och viktigaste
delen i den proposition som vi nu har att behandla.
Nu ska vi gå in på och diskutera viltvårdsområ-
den, som tidigare hette jaktvårdsområden. På väldigt
många platser i Sverige är man, som vi har förstått av
alla de brev och mejl som vi har fått från aktiva män-
niskor framför allt från glesbygden, orolig för att vi
ska ta bort förutsättningarna för dem att driva frågan i
sina viltvårdsområden.
Det är precis som flera debattörer, bl.a. Gudrun
Lindvall, har sagt. Vi förstod redan för två år sedan
att det skulle bli huvudfrågan och att det var detta
som det skulle handla om. Det är precis vad det har
gjort.
Vi har fått en debatt omkring äganderätten. Vi ser
till att vi nu i detta förslag förstärker äganderätten när
det gäller beslutsformerna. Men sedan har det varit en
övervägning, och den har inte varit lätt. Den har varit
svår. Ska man tolka det som att allt vilt är av angelä-
get allmänt intresse? Där har vi hamnat efter moget
övervägande i vår partigrupp och efter diskussioner
med Jordbruksdepartementet och ministern.
Det är på så vis att vi också vid två tillfällen fak-
tiskt har gått till Lagrådet för att vi ska kunna få råd
av dem som ger oss råd när det gäller lagvrängning.
Min tolkning av Lagrådets svar är den - och det sva-
ret kan jag ge redan nu, för jag förstår att vissa frågor
kommer att repeteras - att vi får lov att fatta ett poli-
tiskt beslut om vi ska tolka att allt vilt är av angeläget
allmänt intresse. Det är precis det vi håller på med nu.
I morgon fattar vi förhoppningsvis det politiska be-
slutet. Därför vill jag, så att jag inte glömmer det,
yrka bifall till utskottets hemställan. Så blir det gjort
också.
Jaktfrågorna engagerar. Det är mycket folk på
läktarna, inte så många i kammaren. Vi har som sagt
betänkandet, men vi har också 111 motioner. Flera av
de motionerna kommer naturligtvis också att få viss
uppmärksamhet. En av de motioner som vi har dis-
kuterat länge i den här kammaren är naturligtvis hur
vi ska sköta och förvalta, hur vi ska diskutera och
driva frågan om rovdjuren. Det är en fråga som enga-
gerar oerhört, framför allt i rovdjursområdena, där
man ser utvecklingen av rovdjursstammarna.
Jag vill säga att under de sex år som jag har varit
engagerad i jaktpolitiska frågor har det hänt oerhört
mycket. Från att den viltövervakning och de vilträk-
ningar som gjordes i de här områdena för sex år sedan
inte var accepterade, till att vi har fått skyddsjakt på
t.ex. ett visst antal lodjur. Vi har haft en god tradition
när det gäller jakten på björn, där vi också har en
skyddssituation. Regeringen fattade faktiskt för några
månader sedan ett beslut om att det var okej för Na-
turvårdsverket att fatta beslut om skyddsjakt på en
enskild varg. Visst har det hänt mycket när det gäller
attityder i förhållande till rovdjuren. Det tycker jag är
bra, för under tiden vattnet rinner under broarna
måste man ta till sig de intryck som man får.
I debatt efter debatt säger kristdemokrater och
moderater att allting är så färdigt. Det enda de kan
göra är att reservera sig. Javisst, men i det här fallet är
man plötsligt upprörd över att vi har gjort förändring-
ar i de förslag som har kommit från regeringen.
Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan och
även avslag på ett antal av de motioner som här
nämnts.
I detta anförande instämde Inge Carlsson (s).