Fru talman! Det är otroligt viktigt att diskutera de här frågorna, och i likhet med Maj Karlsson är jag oerhört glad över att de har fått en högre status och en större betydelse i socialutskottet och att vi nu i regel driver på allihop.
Jag är därför, måste jag passa på att säga, extra besviken över att Socialdemokraternas representant, Mats Wiking, väljer att inte hörsamma mina frågor och begära replik. Vi återkommer till detta; jag får väl ta en interpellationsdebatt med ministern.
Jag lyssnar till Maj Karlsson och hör att regeringen är alltför passiv, att politiken måste agera och att vi har hört att regeringen lovar att presentera en utredning som vi i dagsläget inte vet vad den kommer att innehålla. Så långt är jag överens med Maj Karlsson.
Men när vi tittar på dagens betänkande kan vi konstatera att där finns fem partiers yrkanden. Vänsterpartiet, som jag glädjande nog har vant mig vid är en meddebattör och medkämpe när det gäller barns rättigheter, väljer att reservera sig. Lyssna noga: Man väljer inte bara att inte lägga in sina egna yrkanden när det gäller utsatta barn, utan man väljer att reservera sig tillsammans med regeringspartierna.
Jag måste säga att detta inte bara förvånade mig - det gjorde mig också ganska ledsen. Ska vi se det så att Vänstern nu har släppt sitt stora engagemang och inte längre står sida vid sida med oss övriga partier när det gäller att fortsätta att driva dessa frågor?