Fru talman! I den verksamhet som regeringen med
riksdagens godkännande bedriver vad gäller
bankproblemen och den bankstödsverksamhet som
naturligtvis också operativt leds av
Bankstödsnämnden är det viktigt med en öppen,
fyllig information. Det är också viktigt att ge
möjlighet till diskussion och debatt i riksdagen och
även till en allmän diskussion. Det är omfattande
befogenheter som riksdagen har bemyndigat
regeringen.
Numera hanteras bankstödsproblematiken och
bankstödsfrågorna direkt av Bankstödsnämnden
som i början av maj inledde sin verksamhet.
Övergången har av naturliga skäl gått smidigt,
eftersom organisationen till en början byggdes upp
inom Finansdepartementet och sedermera övergick
i egen myndighet. Det innebär att kontakterna med
såväl departementet som andra berörda
myndigheter går bra.
När det gäller den allmänna utvecklingen inom den
finansiella sektorn kan man konstatera att det finns
anledning att vara glatt överraskad av den
utveckling vi har sett, även om vi ännu inte skall dra
alltför stora växlar. Den nedväxling av problemen
som har skett går i något snabbare takt än vad jag
så sent som under våren hade anledning att räkna
med. Det har i sin tur lett till att S-E-Banken, som
var stödsökande bank, har dragit tillbaka sin
ansökan och att andra stödsökande institut arbetat
hårt för att undvika eller i vart fall minimera
behovet av statliga insatser.
Huvudorsakerna till den ljusare situationen inom
den finansiella sektorn är den allmänna
ekonomiska utvecklingen, och inte minst det
faktum att det har varit möjligt för Riksbanken att
dra ned räntenivåerna. Därmed har bättre
förutsättningar skapats såväl för de berörda
instituten som för dem som svarade för de
besvärliga kreditengagemangen, vilket totalt sett
gett en positiv effekt. Men som jag sade finns det
fortfarande mycket som återstår både i arbetet med
bankstödet som sådant och i saneringen av Sveriges
ekonomi efter den spekulationsbubbla som vi
upplevde under andra hälften av 1980-talet.
Det kan i det här sammanhanget finnas anledning
att påminna om att de problem vi ser inom den
finansiella sektorn, dvs. i de olika bankerna och i
andra institut, egentligen bara är toppen av ett
isberg. Hela samhällsekonomin påverkas ju av den
skuldanpassningsprocess som pågår i de företag och
hushåll som under andra hälften av 1980-talet
satsade på låneekonomin och som nu måste
anpassa sin skuldsida nedåt. Det är mot den
bakgrunden viktigt att genomföra en ekonomisk
politik som ger utrymme för fortsatt räntenedgång,
vilket kommer att stärka ekonomin rent allmänt
och därmed också minska risken för att inflationen
tar ny fart.
Förutom dessa mer allmänna reflexioner finns det
för mig ingen anledning att helt utförligt redovisa
skrivelsens innehåll eller beröra några detaljfrågor
som där redovisas. Det har förts en diskussion om
den statligt ägda Nordbanken och
konkurrensneutraliteten. Det har varit en bra
diskussion därför att den har gett en förutsättning
att verkligen följa upp regeringens och riksdagens
ambition att genomföra bankstödsåtgärderna på ett
sätt som ger så litet snedvridningar som möjligt.
Vi har naturligtvis all anledning att från
Finansdepartementets liksom från
Bankstödsnämndens sida -- det är den senare som i
dag har ägaransvaret för de statliga finansinstituten
Nordbanken, Gota, Securum och den avskiljning
som är aktuell -- följa utvecklingen, så att det inte
uppstår de konkurrensneutralitetsproblem som har
påtalats i den allmänna debatten.
Det förtjänar att påminnas om att uppdelningen av
Nordbanken i det som i dag är Nordbanken och
Securum skedde i december 1992 i en helt annan
ekonomisk miljö än den som råder för närvarande.
Den situation som har lett till att S-E-Banken har
kunnat dra tillbaka sin ansökan om bankstöd har
naturligtvis också förbättrat läget för Nordbanken.
Vår bedömning för närvarande är att
konkurrensneutraliteten i dagsläget inte är hotad.
Vi ser en bank som har återhämtat sig och som
också kommer att fungera på ett bra sätt. Självfallet
kommer vi också i fortsättningen att följa
utvecklingen, och som ägare har vi naturligtvis
instrument för att justera eventuella problem i
framtiden. Skulle det visa sig vara nödvändigt,
kommer vi naturligtvis att använda oss av den
möjligheten.
Vi menar att det är viktigt att staten i den ägarroll
som förvisso kan ifrågasättas, men som nu har varit
nödvändig, fungerar på ett aktivt sätt. Det är mot
den bakgrunden vi har sett till att det finns
ägarrepresentanter i styrelserna för de olika
instituten. Det är viktigt att bygga upp
organisationerna och se till att de får en inre styrka
innan man kan anse arbetet vara fullföljt. Men det
gäller också att som ägare ta ansvaret för att
granska vad som har förevarit och att redovisa detta
för de egentliga ägarna, nämligen hela det svenska
folket. Det har genomförts en hel del utredningar
internt inom Nordbanken, varav vissa har
redovisats offentligt.
Finansdepartementet har gett advokat Otto
Rydbeck i uppdrag att i två avseenden granska
frågan om huruvida en eventuell skadeståndstalan
skulle vara rimlig och möjlig beträffande frågan om
avgångsvederlagen i Nordbanken, som ju har
diskuterats bl.a. här i kammaren vid flera tillfällen,
och beträffande kreditgivningen under åren 1988--
1990 som förorsakade stora förluster. Beträffande
den första frågan har Otto Rydbeck för regeringen
redovisat sin bedömning och beskrivit utvecklingen
av de övergenerösa avgångsvederlag som var
aktuella inom Nordbanken. Från
Finansdepartementets sida försöker vi naturligtvis
motverka dessa genom de riktlinjer som har
utfärdats om avgångsvederlagens storlek.
Advokat Rydbeck rekommenderar staten att inte
driva någon skadeståndsprocess med den
utgångspunkten att det finns små eller i realiteten
inga möjligheter att nå framgång. Enligt min
bedömning, efter konsultation med statsrådet
Laurén, finns heller ingen anledning att driva en ren
skådeprocess utan möjlighet till framgång.
Regeringen har gjort ställningstagandet att inte gå
vidare i denna fråga.
I mitten av oktober kommer den andra delen av
undersökningsuppdraget beträffande
kreditgivningen att redovisas. Det finns all
anledning att i ett senare skede återkomma med
bedömningar av vilka åtgärder som måhända skall
vidtas i det sammanhanget.
Det genomförs också en granskning av andra
banker. Vad gäller Gota Bank har vi också ett
ägaransvar, som utövas av Bankstödsnämnden,
vilken har givits vissa uppdrag för att klara ut vad
som har förevarit inom banken.
Finansinspektionen har undersökt vad som har
inträffat i de stödsökande bankerna och har i dag
offentligt redovisat resultatet av undersökningen.
Syftet har varit att undersöka i vad mån det kan
finnas skäl anta att det har funnits brottslighet inom
ramen för det som har lett till så omfattande
kreditförluster. I sitt arbete har Finansinspektionen
naturligtvis tagit med flera engagemang som med
största sannolikhet inte visar sig innehålla något
som är av brottslig karaktär. Denna bedömning
skall naturligtvis varken myndigheten eller jag
göra. Men det är viktigt att notera att
Finansinspektionen redovisar att 156
kreditengagemang med ett sammanlagt
kreditbelopp på 37,8 miljarder kronor har
överlämnats till den arbetsgrupp som
Riksåklagaren har inrättat för just den här typen av
frågeställningar. Finansinspektionen understryker
att endast en del av de överlämnade ärendena kan
förväntas leda till fördjupad granskning från
åklagarmyndighetens sida. Det har alltså inte
uttryckts någon misstanke om brott i alla dessa fall,
utan det är fråga om de engagemang som
Finansinspektionen har bedömt att denna speciella
grupp bör granska.
En PM i denna fråga har offentliggjorts i dag och
finns tillgänglig.
Avslutningsvis vill jag för kammaren redovisa att
även om frågan om en privatisering av Nordbanken
naturligtvis ligger längre fram i tiden, har vi ändå
funnit anledning att inleda arbetet på att diskutera
hur en framtida privatisering skall gå till. Vi har sett
att banken har återhämtat sig. Jag har redovisat den
diskussion som har förts och som visar att det har
varit en positiv utveckling. Jag konstaterar att det
finns anledning att redan nu förbereda den
privatisering som är det slutliga målet vad gäller
hanteringen av Nordbanken.