Herr talman! Tack för frågan, Börje Vestlund! Jag tänkte att det var lika bra att hålla anförandet kort, för det är ändå den här dialogen vi vill ha med varandra.
När det gäller etablering i andra länder inom EU är öppettiderna en ganska påtalig faktor. Öppettiderna varierar väldigt mycket mellan EU:s medlemsländer. Det räcker med att vi åker till det största landet, Tyskland. Vi kan konstatera att när vi förväntar oss i Sverige att kunna köpa mat, mjölk, tandkräm och andra livsnödvändigheter på tider som för oss är naturliga, då är detta en omöjlighet bland annat i Tyskland.
Det finns många andra länder som också har begränsningar, till exempel att man får ha öppet bara ett visst antal söndagar om året.
Den typen av begränsningar görs på nationell nivå - det är inte någon EU-reglering - och innebär att det blir svårare och mindre attraktivt för företag från andra länder att etablera sig i dessa länder. Därmed kan det här etableringshindret, som jag skulle vilja kalla det, också bli ett handelshinder. Det leder i sin tur till att det blir ett smalare utbud. Den variation som vi vill att Europeiska unionens gemensamma marknad ska innebära blir inte så utförlig som den skulle kunna vara i andra sammanhang.
Utökade öppettider är också en viktig åtgärd för att minska ungdomsarbetslösheten. Men här vill jag vara klar med att vi inte behöver fler regleringar från EU på det här området. Det som den goda debatten inom Europeiska unionen kan bidra till är att skapa förutsättningar för att de enskilda nationerna ändrar sina nationella begränsningar.