Fru talman! Att sätta likhetstecken mellan kravlöshet och att få göra vinst är inte sjyst. Att få fungera på lika villkor, på rättvisa villkor och på rimliga villkor är vad företag inom välfärdsområdena vill. De vill kunna utveckla sin verksamhet utan att bli misstänkliggjorda.
Jag har tagit upp med handelsminister Ann Linde möjligheterna för svenska välfärdsföretag att gå på export. Det finns många som väntar. Det kommer delegationer från Japan och övriga bortre Asien till Sverige för att se: Hur gör ni? Det här skulle vara intressant. Men vad är referensmarknaden? Hur kommer det sig att ni inte får sälja på hemmaplan? Det måste ju vara någonting som är galet. Det där är en fråga som spelar svenska företagare ur händerna och inte i händerna.
Jag noterar att ministern fortsätter att tala om den offentliga sektorn. Det är viktigt att skatter används med omsorg, speciellt inom omsorg. Det finns begränsade resurser, och det är därför det är så viktigt att kunna använda de resurserna på effektivaste sätt. Där kan det finnas andra alternativ än den offentliga sektorn. Det kan finnas de som hittar andra lösningar. Då måste vi släppa fram mångfalden. Vi måste kunna ha en diversifierad välfärd i Sverige. Det är en långsiktighet som de här företagen eftersträvar. De vill kunna utöva sin verksamhet ansvarsfullt, och då måste man ge dem möjligheterna.
Jag håller med ministern: Låt det här bli en stor valfråga! Låt initiativ få vara rättvisa på alla sätt och vis!
Jag vill tacka Mikael Damberg för den här perioden. Vi har haft många debatter. Även om vi inte har dem i samma roller efter valet ser jag fram emot nya kommande holmgångar. Till Carl Schlyter säger jag bara: Tack för att du finns - eller numera: fanns!