Herr talman! Jag vill först från Sverigedemokraternas sida yrka bifall till vår reservation nr 6, Syresättning av Östersjön. Vi står också bakom de övriga yrkanden vi har från Sverigedemokraterna.
Först vill jag framföra att det är mycket glädjande att vi i utskottet, förutom Vänsterpartiet, har enats om ett gemensamt ställningstagande om vattenvårdsdirektivet. Jag återkommer till den frågan lite senare i mitt anförande.
Herr talman! Övergödning, i synnerhet tillförsel av kväve och fosfor, orsakar syrebrist, bottendöd och algblomning i en omfattning som frekvent kan beskrivas som alarmerande. Källorna till övergödningen kan vara olika. Det kan vara luftnedsläpp, orenade avlopp, näringsläckage eller den interna påverkan som kommer av de redan befintliga döda havsbottnar som finns i främst södra Östersjön.
Problemet är inte nytt. Sedan tidigare pågår regionala initiativ för att reducera näringsläckaget. I det här sammanhanget kan nämnas Helsingforskommittén, eller Helcom, som bildades 1974. Det är ett forum för samordning av miljöfrågor med anknytning till Östersjön som omfattar samtliga nio EU-länder med Östersjökust.
Vetenskapen tillhandahåller flera förklaringsmodeller till varför Östersjön är övergödd, vilket i nästa steg utmynnar i olika teorier om vilka åtgärder som är mest effektiva för att motverka övergödningen. Ur politisk synvinkel anser vi det diskutabelt att vi som politiker ska diktera vilka åtgärder som ska prioriteras framför andra.
Förvisso förordar vi en fortsatt restriktiv hållning när det gäller utsläpp av kväve och fosfor från källor till lands. Vi ställer oss till exempel positiva till fortsatta försök med strukturkalkning som kan minska näringsläckaget från vissa typer av jordar. Arbetet med att frivilligt minimera näringsutsläpp från jordbruk och andra källor anser vi är det bästa sättet att arbeta för det, och det bör i princip fortgå.
KTH, Kungliga Tekniska högskolan, har bedrivit och bedriver flera försök inom energiteknik och miljö. På flera håll i Östersjön, bland annat i Finska viken, har det gjorts flera försök med syresättningspumpar som drivs av en generator som tar sin energi från vågorna, alltså ett självgående system. Det är ett mycket intressant försök.
Som även nämns i miljö- och jordbruksutskottets betänkande finns det andra försök där man blandar in aluminium med bottensediment för att förhindra fosforutsläpp. Här kan man till exempel använda restprodukter från kalkbrott. Det är en intressant del. I vissa sjöar har man till exempel provat med lågflödesmuddring, och man testar att suga upp organiskt material från sjö- eller havsbottnar. Även biomassauttag genom att till exempel ta ut fisk, alger och tång är intressant.
Sverigedemokraterna tar alltså inte principiellt ställning i en vetenskaplig diskussion. Däremot vill vi avsätta medel, och gör det i vår budget, för fler större pilotprojekt i syfte att minska just övergödningen. Exakt hur dessa medel ska fördelas bör avgöras av ett råd med stark vetenskaplig förankring.
Herr talman! Den 20 februari 2015 hade jag en debatt i kammaren med Åsa Romson om vattendirektivet. Det var mig veterligen första gången det lyftes fram på detta sätt i kammaren. Efter det har det skett en omfattande opinionsbildning, och ett flertal kommuner, vattenmyndigheter och Jordbruksverket med flera har gjort gemensam sak och begärt att regeringen ska fatta ett beslut i frågan.
Om det föreslagna åtgärdsprogrammet för att uppfylla vattendirektivet skulle genomföras fullt ut skulle det få långtgående konsekvenser för svensk livsmedelsproduktion. Effekterna skulle bland annat bli att mer än 150 000 hektar produktiv åkermark skulle omvandlas till våtmark och ytterligare 50 000 hektar åker riskera omfattande och begränsande växtodlingsföreskrifter.
Därutöver fanns krav på omprövning av kanske 2 000 småskaliga vattenkraftverk - det är för övrigt någonting som drivs i dag - och även närmare 365 000 enskilda avlopp. I båda fallen handlar det om miljardbelopp i kostnader för landsbygdsbefolkningen och de verksamheter som är knutna till landsbygden.
Sverige valde år 2004, till skillnad från övriga EU-länder, att göra miljömålen juridiskt bindande genom att upphöja miljökvalitetsnormerna till svensk lag. Regleringen är oklar, och risken är stor att dessa krav får långtgående rättsliga konsekvenser för enskilda fastighetsägare och leder till försämrad konkurrenskraft för svenska lantbrukare. Samtidigt får inte åtgärder enligt Miljöbalken orsaka icke-proportionella kostnader, vilket betyder att en kostnad inte får vara större än miljönyttan. Här finns en inbyggd konflikt.
Herr talman! Vi anser att det svenska regelverket bör ändras så att ramdirektivets mål för ekologisk status formuleras som ett miljömål medan miljökvalitetsnormerna ska reserveras för gränsvärden för lägsta godtagbara miljökvalitet. Det är så här man jobbar i resten av Norden, och vi måste nå en samstämmighet med de andra nordiska länderna.
Det finns fler frågor som är obesvarade, till exempel hur åtgärderna ska finansieras. I förslaget på förvaltningsplan för Västerhavets vattendistrikt för 2015-2021 anger man följande: "Det måste poängteras att de åtgärder som kan finansieras via statliga anslag bara täcker en liten del av det totala åtgärdsbehovet. Huvudprincipen måste vara att när förorenaren/användaren kan identifieras ska denna också stå för huvuddelen av kostnaderna för nödvändiga åtgärder. Detta kräver i sin tur kraftigt ökade resurser till tillsyn och prövning på myndigheter och kommuner."
Här talar man alltså om ineffektiva åtgärder som ska genomföras med metoder som inte hör hemma i en rättsstat. Man lägger hela ansvaret för vattendirektivets genomförande i lantbrukets eller landsbygdens knä samt blundar för alla andra miljöproblem som vi har i våra vatten i dag. Svenskt lantbruk ligger långt framme när det gäller att skydda miljön. Det är inte ytterligare pålagor eller ytterligare snaror som ska till om det ska kunna produceras samhällsnytta, utan man måste jobba på frivillig basis.
Ett framgångsrikt miljöarbete och åtgärdsprogram måste bygga just på detta förtroende mellan aktörer, en lokal delaktighet och ersättningar från staten för de merkostnader som den enskilde näringsidkaren eller fastighetsägaren kan påföras. Vi måste också prioritera; vi måste prioritera miljönytta som är kopplat till kostnader. Här kan jag lyfta fram anpassade skyddszoner som ett kostnadseffektivt och bra exempel på hur man kan jobba.
Herr talman! Vattenmyndigheterna har nu tagit fram ett utkast till åtgärdsprogram och förvaltningsplan för 2016-2021. Åtgärdsprogrammen ska nu prövas av regeringen. Enligt en uppgift från Miljö- och energidepartementet är målsättningen att regeringen ska fatta sitt beslut före sommaren 2016. Personligen kan jag tvivla på huruvida den nu sittande regeringen klarar av detta, men större mirakel har väl skett förr.
Som jag har nämnt i mitt anförande anser vi i Sverigedemokraterna att vattendirektivet och dess förslag till åtgärder måste präglas av kostnadseffektiva åtgärder. Det bör finnas en balans mellan god vattenmiljö och ett hållbart och konkurrenskraftigt jord- och skogsbruk.
Vidare anser vi att vattenmyndigheterna alltid ska göra konsekvensanalyser av påverkan på jordbruks- och vattenverksamheter. Den svenska implementeringen av vattendirektivet måste ses över så att viktiga samhällsintressen kan vägas politiskt mot varandra. Det måste gå att förena god vattenkvalitet med en svensk livsmedelsproduktion.
Herr talman! Ett livskraftigt jord- och skogsbruk är en förutsättning för en levande landsbygd. Landsbygdens villkor och de gröna näringarna utgör därför kärnan i vår Sverigevänliga politik.
(Applåder)
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vattenvård
(forts. § 8)