Fru talman! Den här regeringen sa att det var ett skräckscenario när vi sa att fler tonåringar skulle utvisas när man tog bort möjligheten till undantag i särskilt ömmande fall. Vi sa samma sak om spårbytet. Man sa att det var skräckscenarier, men vecka efter vecka har vi sett att de här människorna hotas av utvisning, att familjer splittras och att liv krossas.
Jag fick inte riktigt svar på min fråga. Ger det ledamoten glädje att utvisa barn och unga som har levt här större delen av livet? Vill man stoppa tonårsutvisningarna måste den här regeringen bort en gång för alla. Regeringen har visat oförmåga att hantera de här frågorna. Det man nu i praktiken gör när det gäller tonårsutvisningarna är att ändra åldersgränsen från 18 till 21 så att utvisningsbeslutet i stället kommer vid 21 års ålder.
Jag tycker att man ska ta ansvar för den politik man för, och det ledamoten inte vill säga här om reglerna är att det återkommande ska göras en omprövning. Om du får ett till barn ryker du. Om du blir sjuk eller arbetslös kommer ditt barn att utvisas. Det är dessa regler regeringen lägger fram, och det tycker jag att man ska vara ärlig med. Vi kommer att få situationer med val mellan abort och utvisning, och barn som har levt större delen av sina liv kommer att utvisas. Om den här regeringen sitter kvar och politiken ligger fast kommer helt nya grupper av barn att bli utvisningshotade i Sverige.
Därför frågar jag ledamoten igen: Ger det ledamoten något slags glädje att utvisa barn och splittra familjer på detta sätt? Vi kommer att få helt nya grupper, ännu fler familjesplittringar och fler barn som utvisas. Ger det ledamoten något slags glädje?