Herr talman! Jag har bara några reflektioner med anledning av Petter Löbergs inlägg, som var brett - det tenderar att bli så. Vi pratar om en liten detalj nu, och jag kommer att återkomma till den, herr talman. Men den breda bilden förtjänar ändå lite diskussion.
Jag håller med om att bredden i brottsligheten ser ut att minska. Man ska dock komma ihåg att många brott som begås inte anmäls. Det finns en orsak till att människor inte anmäler en hel del brottslighet. Antingen upplever man det som fullständigt meningslöst eller så riskerar man att utsättas för nya brott om man går till polisen.
Men generellt sett vill jag påstå att vi, när ledamoten Petter Löberg och jag gick i grundskolan, vilket var ett tag sedan, var mer kriminella jämfört med eleverna som sitter på läktaren i dag - ja, kanske inte just du och jag, men generellt. Mycket har alltså blivit bättre tack vare satsningar på skola, socialtjänst och idrotts- och fritidsverksamhet. Föräldrar tenderar också att vara än mer kompetenta. Där vill jag alltså ge dig rätt, och jag vill inte svartmåla.
Men jag tänkte fråga Petter Löberg hur han vill beskriva dagens situation. Vad har han för bild? Även om vi inte ska svartmåla och mycket har blivit bättre är vi ändå det land i Europa där man skjuter allra mest. Jag måste fråga vad Petter Löberg drar för slutsatser av detta. Tycker han verkligen att det är rimligt att polisen måste ringa till en chef för att kontrollera om det ligger en "kalle", det vill säga en kalasjnikov, i en trappuppgång?