Fru talman! Det var mycket här nu, om vi säger så. Valrörelsen har börjat. Överdrifterna blir fler och större, och de kommer oftare.
Det jag tycker att Annika Hirvonen missar lite grann är att alla kanske inte vill göra likadant. Det kan vara så att en familj faktiskt inte vill dela på det sätt som Annika Hirvonen vill, men det får man inte i Annika Hirvonens samhälle.
Det kan vara så att en egenföretagare är i ett läge där det ur familjens och företagets situation inte ens är möjligt att ta ledigt, för efter tre månader finns inte företaget kvar. Detta leder bara till att man låter bli att ta ut dessa månader, vilket totalt sett innebär att familjen som sådan får mindre tid tillsammans med sitt barn.
Medborgarlön kan vi väl diskutera om vi vill det. Men jag blir lite bekymrad när vi för in abortfrågan i den här debatten. Jag vill bara påpeka för Annika Hirvonen att jag har jobbat med den frågan sedan mitten av 1970-talet. Jag har stått fast vid svensk abortlagstiftning sedan 1974. Partiet har i decennier stått bakom den. Men ändå känner Annika Hirvonen ett behov av att på något sätt försöka smeta detta på oss. Det är inte riktigt bra.