Fru talman! Är det fel att vi ska fatta besluten så nära marken som möjligt? Är det fel att det i grunden är markägarna och jägarna som gör upp och att vi har viltförvaltningsdelegationer och länsstyrelser som gör avvägningarna? Är det fel att vi möjliggör för viltförvaltningsdelegationerna att förbjuda utfodring på en mark om det missbrukas?
Det här är ju precis det som denna kammare har efterfrågat. Förra gången vi lade fram en utfodringsproposition sa kammaren att den var för långtgående. Den gick LRF:s ärenden; den var egentligen framskriven utifrån deras krav. Är det fel att vi nu hörsammar vad kammaren begärde?
Det finns ju en majoritet av andra partier som har bifallit detta, så det kommer att gå igenom. Men det som kändes konstigt var att Moderaterna bara yrkade avslag på propositionen.
Jag tror att något som vi allihop behöver ha med oss är att en centralisering, en ny generaldirektör, inte kommer att lösa betesskadorna på tall i Västerbotten och uppbökade åkrar och trädgårdar i Småland eller Skåne, utan det måste skötas så nära marken som möjligt. Därför oroar det mig kraftigt att Moderaterna så hårt driver en centralisering av viltförvaltningspolitiken.