Herr talman! När 750 svenskar dör i onödan varje år och när Sveriges främsta expertis tycker att utvecklingen går i alldeles för sakta mak, då använder Anders Hansson exemplet Lions Club i Höllviken, som gjort fina insatser. Det är lite fjuttigt, får jag säga. Men det är väl ganska signifikativt för den här regeringen. Ambitionerna har på något sätt falnat.
Välvilligheten hos människor som skänker hjärtstartare och samlar in pengar är väldigt bra, men det är något komplementärt. Vi har byggt upp vårt samhälle och räddningstjänsten i Sverige utifrån en miniminivå. Det har blivit bättre och bättre, med brandsläckare, brandskydd och annat. Hade det varit upp till er hade väl allt sådant varit upp till Lions och andra som ska samla in pengar till sådan verksamhet.
Nu är det här pockande. Det är 750 svenskar om året som dör i onödan, och Sveriges främsta expertis uppmanar oss att gå i den här riktningen. Jag kommer att följa upp det här i en skriftlig fråga till regeringen, för det är alldeles uppenbart att regeringen är helt på fel sida av Sveriges främsta expertis på området.
När det gäller räddningstjänst och när det gäller speciellt utsatta grupper är det likadant där. När MSB:s chef fick frågan om man tror att läget i kommunerna är tillräckligt gott för att hantera en kris utifrån de rörelsehindrades situation svarade Helena Lindberg: En särskild utmaning är hur man ska nå ut med information, både förberedande och i samband med kris- och katastrofsituationer. Hon anser att det är en fråga som man tillsammans med många andra måste titta vidare på. Men det tycker inte ni. Ni hamnar på fel sida av svenska folket och de behov som finns.