Herr ålderspresident! Jag har en hel del frågor, men jag tänkte börja med den fria rörligheten. Ministern använde en stor del av sitt anförande till att tala om den.
Den grupp vi talar om i dag är tillfälligt utstationerad i Sverige. Som flera av mina kollegor har varit inne på rör det sig om i snitt ungefär 7 000 arbetstagare per månad - att jämföra med de 5 miljoner människor som jobbar i Sverige. Det är alltså en förhållandevis ganska liten grupp vi talar om, men som jag också sa i mitt anförande är det inom vissa branscher nödvändigt att ha detta kompetenstillskott. Det gäller bland annat byggbranschen. Alla vi här inne vill ju att byggtakten ska ökas, då vi har en stor bostadsbrist.
Att regeringen då vill tillgodose LO:s önskan om att motverka utländsk arbetskraft i Sverige och att man inom Sverigedemokraterna är villig att stänga gränserna tycker jag är helt fel väg att gå. Att bevisregeln slopas innebär, som mina kollegor och även jag har varit inne på, att stridsåtgärder kan vidtas även om minimivillkoren i den hårda kärnan är uppfyllda. En utstationerad arbetsgivare kommer alltså inte att kunna freda sig mot stridsåtgärder, och det innebär att affärsriskerna ökar. Det blir mindre attraktivt för företag från andra länder att komma hit. Det är inte att öka den fria rörligheten.
Redan i dag är det som sagt svårt att få fram tillräcklig arbetskraft och kompetens inom byggsektorn. Sverige har höga byggkostnader jämfört med övriga EU, och nu riskerar de att bli ännu högre. Det är svenska konsumenter och skattebetalare som riskerar att bli de stora förlorarna. I längden gäller det även arbetstagare och arbetssökande, som behöver flytta dit det finns jobb men inga bostäder. I det här läget, när Sverige har ett skriande behov av att öka antalet bostäder, förstår jag inte varför regeringen vill försvåra för kompetens och arbetskraft inom byggsektorn.