Avslutning

Ärade ledamöter! Avslutningsdag är uppbrott och

avsked - men också vändpunkt och början på ett nytt

skede. Det ger anledning till eftertanke, summering

och blickar framåt.

Vi har genom åren använt orden "vi lever i en för-

änderlig tid" och "det är ett historiskt skede" så ofta

att de nötts ned till klichéer. Men sällan har de orden

så väl förtjänat att användas som när vi nu sammanfat-

tar denna - fyraåriga - mandatperiod.

Sverige blev medlem i EU. Riksdagens internatio-

nella engagemang accelererade. Budgetprocessen

lades om. Frågeinstitutet omformades. Debattformer

ändrades. Riksdagen blev världens mest jämställda

parlament. Demokratidebatten och diskussionen om

riksdagens roll och ställning tog fart. Det politiska

landskapet befann sig i ett skede av omvandling.

Det här är bara några av de förändringar som

präglat mandatperioden 1994-1998. De är tydliga

även för oss som är mitt i skeendet, strängt sysselsatta

av det vardagsarbete som både är orsaken till och

följden av dessa förändringar. Men ändå - hur avgö-

rande de blev, det kan vi inte bedöma förrän de är just

historia.

Riksdagen var väl förberedd organisatoriskt inför

EU-medlemskapet. Till detta kan vi nu lägga drygt tre

års praktik. Mycket har fungerat bra, medan annat

måste förbättras. De nationella parlamentens förmåga

att utveckla sina arbetsformer är avgörande för om

folkstyret skall kunna stärkas jämsides med och inom

Europasamarbetet. Detta är också temat för den kon-

ferens, med deltagande av ett sextiotal av talmännen

inom Europarådets medlemsländer, som inleds här i

Riksdagshuset i morgon.

Debatten om folkstyret, om möjligheterna och

hoten, har tagit fart, och det är bra. Riksdagen måste

hävda och stärka sin position som nationellt besluts-,

kontroll- och debattforum. Det står inte i motsats till

Europasamarbetet eller till att många frågor flyttas ut

till lokala och regionala nivåer. Det står inte heller i

motsats till vår närvaro på andra mötesplatser runt om

i landet eller i medierna.

Det är viktigt att riksdagen förmår ta initiativ, pri-

oritera och koncentrera sitt arbete till det principiella,

det långsiktiga och det övergripande, till frågor som

människor anser som väsentliga. Då kommer riksda-

gen att stå fortsatt stark och medborgarna att känna

sig delaktiga. Därmed kommer det verkligt demokra-

tiska inflytandet att utvecklas.

Den nya budgetprocessen kan vara ett led i denna

utveckling - om vi utvecklar dess fördelar och finsli-

par där det ännu brister. Höstens budgethantering blir

ett eldprov, och utvärderingen av helheten efter några

år med den nya modellen blir därför mycket viktig.

Den färska statistiken över riksdagsarbetet under

denna mandatperiod visar på en ökad arbetsvolym,

vilket också speglas i riksdagstryckets omfattning och

i antalet reservationer och motioner. Antalet arbets-

plenum under kvällstid har fördubblats under perio-

den. De skriftliga frågorna har utvecklats, och antalet

interpellationer har ökat.

Riksdagen och dess ledamöter står detta valår sär-

skilt i fokus i massmedierna och ute bland människor.

Det är bra. Vi inte bara tål och klarar denna gransk-

ning. Öppenhet och närmare personlig kontakt ökar

också riksdagens trovärdighet och människors tilltro

till förtroendevalda. Det visar statsvetenskaplig

forskning. De månader som ligger framför oss inför

valet är därför inte bara en självklar tid av partipoli-

tisk och personlig profilering. Det är också ett tillfälle

att långsiktigt stärka tilltron till demokratins möjlighe-

ter och att öka medvetenhet och delaktighet hos med-

borgarna inför kommande mandatperiod.

Jag vill ta detta tillfälle i akt att varmt tacka alla

ledamöter av Sveriges riksdag för det engagerade,

kompetenta och hängivna arbete som ni har utfört

under denna mandatperiod i folkstyrets tjänst. Det är

ett arbete som inte alltid uppskattas av omvärlden

efter förtjänst. Få har dock som vi som tjänstgör som

talmän möjlighet och tillfälle att dagligen följa detta

arbete, och jag vet - vi vet - hur kunskapsrika och

intressanta många av de debatter är som förs här i

denna kammare.

Ärade ledamöter! För många i denna kammare -

närmare bestämt 74 ledamöter - är detta en stund av

definitivt uppbrott och avsked. Mer än en femtedel av

kammarens ledamöter har beslutat sig för att inte

kandidera till nästa mandatperiod. Det är inte fler än

vanligt, men däremot är ålderssammansättningen

bland dem som lämnar riksdagen mer varierad än vi

tidigare upplevt.

Medierna, med sin förkärlek för att problematise-

ra, har på senare tid alarmerat om att många unga

lämnar det politiska arbetet, några efter bara en man-

datperiod. Men det är inte givet att se det som ett

problem, tvärtom. Även här ser vi tidens förändring i

riksdagen. Det är inte lätt att i dag återvända till yr-

keslivet efter kanske 15-20 år som heltidspolitiker.

Att ni som är unga vill fullfölja era studier, pröva

yrkeslivet, för att kanske om några år återvända till

riksdagsarbetet ser jag både som riktigt och naturligt.

På så sätt tillför vi både riksdagen och yrkeslivet

välbehövliga nya erfarenheter och ny kompetens. Jag

önskar er lycka till på er fortsatta färd genom livet och

välkomna tillbaka.

De ledamöter som nu lämnar riksdagen efter minst

en mandatperiod får som minnesgåva en litografi av

Philip von Schantz. Men jag vill också på detta sätt,

på riksdagens vägnar, varmt tacka er för de insatser

som ni gjort i riksdagen, för det demokratiska arbetet

och för folkstyret.

Det har varit mycket slit, mycket vardagligt, og-

lamoröst gnetande, ofta långt från massmediernas

strålkastarljus eller annat erkännande och uppmunt-

ran. Så ser det demokratiska vardagsarbetet ut. Men

det har också varit kamratligt samarbete, intressanta

möten med människor och möjlighet att påverka, att

vara delaktig i vårt lands utveckling. Det är ju därför

som vi har stretat på. Nu går många av oss vidare till

andra uppdrag, medan några får njuta av pension och

ett annat, kanske friare, liv med tid för livskamraten,

barn, barnbarn och rent av egna intressen.

Anders Johnson och Ann-Kristin Føsker kom in i

riksdagen som ersättare under detta riksmöte. Eva

Persson Sellin började 1995 och Annika Jonsell kom

först in som ersättare 1994 och blev ledamot 1995.

Jörgen Persson har varit statsrådsersättare för Marga-

reta Winberg under denna mandatperiod.

Elisa Abascal Reyes, Torsten Gavelin, Ulf Kero,

Helena Nilsson, Annika Nordgren, Michael Stjern-

ström, Ola Ström, Marie Wilén och Hanna Zetterberg

kom in efter valet 1994.

Ingrid Skeppstedt blev riksdagsledamot 1993.

Björn Ericson har varit ersättare i flera omgångar på

80-talet, ledamot 1992-1994 och från 1994 ersättare

igen. Widar Andersson, Stig Grauers, Lena Klevenås,

My Persson, Lars Stjernkvist och Monica Widnemark

kom in i valet 1991 och har därmed varit ledamöter

under en treårig och en fyraårig mandatperiod. Ines

Uusmann kom in som ersättare 1989, blev riksdagsle-

damot 1991 och kommunikationsminister 1994.

Bengt Hurtig blev ledamot 1989, och Ragnhild

Pohanka kom in i riksdagen under Miljöpartiets första

mandatperiod 1988-1991 och återkom 1994. Sigrid

Bolkéus, Kjell Ericsson, Karl Hagström och Roland

Larsson har tillhört riksdagen under tre mandatperio-

der sedan 1988.

Isa Halvarsson blev riksdagsledamot i april 1988.

Leo Persson kom in som ersättare 1985-1990 och

blev ledamot i februari 1990. Görel Thurdin blev

ledamot efter Thorbjörn Fälldin i oktober 1986, var

statsråd 1991-1994 och blev vice talman 1994. Jan

Jennehag kom också in i oktober 1986. Leif Mark-

lund, Bengt Harding Olson, Karl-Erik Persson, Britta

Sundin, Margitta Edgren och Ingbritt Irhammar kom

in efter valet 1985 och har därmed varit riksdagsle-

damöter under fyra mandatperioder. Sverre Palm kom

också in detta år efter flera år som ersättare sedan

slutet av 70-talet.

Inger Koch kom först in som ersättare 1983 och

blev, liksom Sven Lundberg, ledamot samma år. Berit

Löfstedt var ersättare från 1982 och blev ledamot i

maj 1983.

År 1982 valdes följande ledamöter in: Ingrid An-

dersson, Berit Oscarsson, Inga-Britt Johansson, Rune

Evensson, Birger Hagård, Bengt Kronblad, Anders

Nilsson, Bo Nilsson, Nils T Svensson, Birthe Söres-

tedt, Iréne Vestlund och Sten Östlund. De har därmed

varit ledamöter av Sveriges riksdag under fem man-

datperioder - 16 år.

Karin Israelsson var ledamot 1979-1991, ersättare

1991-1994 och från 1996 ledamot igen. Den upp-

skattning hon rönt bland alla kolleger har speglats i

den värme, varmed hon hälsats välkommen åter efter

sitt tillfälliga avbrott. Christer Eirefelt, Lars Hedfors,

Gullan Lindblad och Anita Persson kom in i riksda-

gen 1979 och har därmed varit riksdagsledamöter

under sex mandatperioder. Ni har alla varit mycket

kunniga och omtyckta ordförande eller vice ordföran-

de i era utskott och beklätt ansvarsfulla uppdrag i

utredningar, styrelser och riksdagsgrupper.

14 riksdagsledamöter - 3 kvinnor och 11 män -

har varit ledamöter mer än 20 år. Jag vill rikta några

ord till var och en av er. 6 av er kom in efter valet

1976 och har därmed verkat i riksdagen under 7 man-

datperioder:

Axel Andersson har från sina 22 år i riksdagen en

mycket bred erfarenhet från många utskott, bl.a. för-

svars-, bostads- och konstitutionsutskotten och under

senare år även utrikes- och näringsutskotten. Inför

EU-inträdet var Axel Andersson aktiv inom det organ

som förberedde Sveriges medlemskap och var också

en av de 22 riksdagsledamöter som utsågs direkt ur

riksdagen för att företräda Sverige i Europaparlamen-

tet.

Axel Anderssons plats har varit Gävleborgsbänken

- och den i riksdagssammanhang närmast unika titeln

kronojägare säger också en hel del om Axel Anders-

sons intresse utanför den politiska sfären. Kanske är

det också från denna miljö som Axel Andersson

hämtat sin omvittnat glada och sympatiska läggning,

vilken har varit en stor tillgång i arbetet men också för

reskamraterna under många internationella uppdrag.

Rolf Dahlberg har täckt ett brett spektrum i riks-

dagsarbetet. Han har varit ledamot i civilutskottet,

numera bostadsutskottet, lagutskottet och näringsut-

skottet. I de båda sistnämnda utskotten har Rolf Dahl-

berg varit en mycket uppskattad ordförande. När han

nu slutar är det som ledamot i förvaltningsstyrelsen

och som vice ordförande i direktionen - ett nog så

viktigt men också slitsamt värv, där det är en fördel

att man känner riksdagen utan och innan.

Ett parlaments inflytande och ställning är mycket

beroende på vilka egna resurser parlamentet, dess

ledamöter och partier har. Genom att skapa goda

förutsättningar för ledamöterna i form av service av

olika slag - datorer, bostäder, kompetent personal och

en effektiv administration - stärks riksdagens ställ-

ning. Jag vill därför särskilt tacka Rolf Dahlberg för

hans engagerade insatser i förvaltningsstyrelse och

direktion.

Birgitta Johansson har varit riksdagsledamot för

Skaraborgs läns valkrets sedan 1976. Birgitta Johans-

son har med stor konsekvens arbetat inom ett politi-

kområde som många skulle betrakta som typiskt man-

ligt - näringslivsfrågorna - med betydande framgång.

Hon inledde tidigt sin specialitet, först som suppleant,

sedan som ledamot av näringsutskottet, och 1992 blev

hon vice ordförande och 1994 ordförande.

Birgitta Johansson har under hela sin tid som riks-

dagsledamot varit mycket aktsam om kvinnor som vill

delta aktivt i politiken, och hon värnar om alla kvin-

nor, inte bara dem som tillhör hennes eget parti.

Birgitta sticker, som vi vet, inte under stol med

vad hon tycker eller med sitt lokalpatriotiska sinnelag

- som av en av hennes kolleger i riksdagen med vär-

me uttryckts så, att man måste vara skaraborgare för

att förstå att tidaholmare inte är som andra!

Så kommer vi till Göthe Knutson. Rolf Dahlbergs

första motion väcktes tillsammans med Göthe Knut-

son. Den var lång, handlade om valsystemet och inne-

höll många komplicerade beräkningar. En annan

gemensam motion föranledde båda att hålla sitt jung-

frutal. Motionen handlade om stöd till byggande av

småbåtshamnar och avslogs visserligen men motionä-

rerna tyckte sig se en positiv inställning till frågan

från utskottets sida.

Göthe Knutson har suttit många år i både för-

svarsutskottet och justitieutskottet. Han har aktualise-

rat och varit en synnerligen flitig motionär och talare i

många frågor inom dessa utskotts områden men har

också engagerat sig i andra frågor, gärna med an-

knytning till Värmland. Som värmlänning och gam-

mal journalist har han en suverän förmåga att formu-

lera sig och väcka debatt. Det uppskattas mycket av

oss talmän.

Så kommer vi till Rune Rydén. Det är, som ni har

förstått av vad jag hittills har sagt, ofta ett nöje att läsa

jungfrutal. Många handlar om hembygden. Många

kommer redan i sitt första anförande in på frågor som

man sedan driver under riksdagstiden. Några få har

litet allmänna reflexioner om riksdagsarbetet. En

sådan är Rune Rydén.

Jag vill inte undanhålla kammaren hans tankar när

han som nybörjare och placerad sist på talarlistan

äntligen fick ordet efter tolv timmars debatt. Han sade

sig ha små möjligheter att tillföra debatten något nytt.

Alla tänkbara argument var ju redan använda. Han

kände sig som mannen som reste till Kina och som

efter första dagens vistelse där ville skriva en bok om

landet, efter några månader möjligen kunde tänka sig

att skriva en artikel och efter ett tiotal år möjligen

kunde bidra med några reflexioner. Vad blir det efter

22 år?

Som mångårig ledamot i utbildningsutskottet med

stora förändringar på utbildningsområdet, och där-

emellan i finansutskottet, har det säkerligen inte fun-

nits brist på argument. Jag vill särskilt tacka Rune

Rydén för hans stora engagemang i RIFO, i många år

som dess ordförande. Det är oerhört viktigt med kon-

takter och en dialog mellan forskare och förtroende-

valda. RIFO har under årens lopp också tagit upp

många för vår framtid svåra och viktiga frågor.

Sten Svensson illustrerar såväl jungfrutalaren som

den som rör sig i hembygden och den som visar upp

ett långvarigt specialintresse. Första motionen som

herr Svensson i Skara väckte handlade om livsmedel-

steknisk utbildning i Skaraborg. Första anförandet

handlade om ökat lokalt inflytande över det regional-

politiska stödet och andra anförandet om tekoföreta-

gen i hemregionen. Sin tidiga karriär gjorde han i

arbetsmarknadsutskottet och näringsutskottet.

Sten Svensson slutar nu som ordförande i socialut-

skottet, där han varit ledamot sedan 1988, vice ordfö-

rande 1991-1994 och ordförande under denna man-

datperiod. Kunnig och seriös har han i utskottet och i

andra sammanhang engagerat sig i många svåra frågor

- psykiatri, narkotika och arbetshandikappade. Sten

Svensson har vinnlagt sig om att söka samarbete över

block- och partigränser, och det har lett till enhälliga

ställningstaganden i riksdagen i viktiga frågor som rör

utsatta människor.

Håkan Strömberg kom in som talmansersättare re-

dan 1974 och blev ledamot efter valet 1976.

Håkan Strömberg har ägnat sina krafter främst åt

jordbruksutskottet, där han varit ledamot 1976-1991

och vice ordförande 1983-1988. Under de två senaste

mandatperioderna har hans uppdrag bl.a. varit trafik-

frågorna och under de senaste åren även de nordiska

frågorna.

Den första motionen av herr Strömberg i Vretstorp

gällde dock något så specifikt som försöksverksamhet

med ordningshållande i nöjesarrangörs egen regi. Den

gången gick det inte så bra men i gengäld dröjde det

inte länge förrän Håkan Strömberg tillsammans med

Ingemar Konradsson lyckades få med sig hela utri-

kesutskottet på linjen att regeringen borde förbereda

sig för en utvidgning av territorialhavsbredden till 12

nautiska mil.

Håkan Strömberg har gjort sig känd som en god

historieberättare, om gamla partikamrater och riks-

dagsminnen - kanske får vi höra mer om detta i fort-

sättningen? Jag är säker på att Håkan, som i förrgår

gjorde sin sista match som målvakt för s-fotbollslaget,

kommer att återvända åtminstone för denna årliga

uppgörelse mellan regering och opposition.

Kurt Ove Johansson var riksdagsledamot 1974-

1976 och kom efter några år som ombudsman på nytt

till riksdagen efter 1979 års val.

Kurt Ove Johansson kom in i konstitutionsutskot-

tet redan 1974 som suppleant och har varit ledamot av

utskottet sedan 1979 och dess vice ordförande under

denna mandatperiod. Kurt Ove Johansson har med sin

integritet, noggrannhet och kunnighet starkt bidragit

till att ge konstitutionsutskottet den tyngd inom riks-

dag och regering som utskottet i dag besitter, och

också ett välbekant ansikte utåt.

Kurt Ove Johansson var under förra mandatperio-

den förste vice gruppledare och har också haft en rad

andra uppdrag inom riksdagen, inom bl.a. Nordiska

rådet, valberedningen och JO-delegationen.

Att Kurt Ove Johansson inte sparar på krutet och

mycket självständigt tar ställning har många fått erfa-

ra. Men bakom den något sträva ytan finns det både

humor och värme - det vet utskottskolleger, medarbe-

tare och andra som haft förmånen att få känna Kurt

Ove närmare.

Catarina Rönnung har funnits i riksdagen sedan

1974 och har delat sin tid mellan kulturutskottet,

1978-1988, och konstitutionsutskottet, sedan 1988.

Hennes sympatiska och trevliga sätt har varit mycket

uppskattat, och hennes engagemang för konst- och

kulturfrågor är starkt. I konstitutionsutskottet har

Catarina Rönnung främst agerat i mjukare frågor som

fri- och rättighetsfrågor.

Utbildningsfrågor är ett annat område som ligger

henne varmt om hjärtat. Hon har där återkommit med

motioner om t.ex. dyslexifrågor, psykiatriutbildning,

sjukgymnastutbildning och optikerutbildning inom

högskolan.

Andra frågor som Catarina Rönnung intresserat

sig för under sitt riksdagsarbete har t.ex. gällt förbud

mot könsdiskriminerande reklam, bistånd till Ryss-

land, trafikfrågor och utveckling av småhusindustrin.

Catarina Rönnung har genom mod och stor in-

tegritet i sin riksdagsgärning skapat respekt i skilda

läger för sin person och för det arbete hon uträttat.

Per Olof Håkansson har varit riksdagsledamot se-

dan 1974 och har verkat bl.a. inom civilutskottet,

bostadsutskottet och finansutskottet. Per Olof Hå-

kansson har varit en ledande kraft inom det nordiska

samarbetet, där han varit ledamot av Nordiska rådets

svenska delegation sedan 1985 och vice ordförande

sedan 1994. Han har också haft många krävande för-

handlingsuppdrag, som han skött mycket framgångs-

rikt; det vet jag av egen erfarenhet.

Ytterligare en viktig aspekt på Per Olof Håkans-

sons gärning här i riksdagen är ordförandeskapet i

Riksdagens revisorer. I denna egenskap har han strä-

vat efter - och lyckats med - att öka revisorernas, och

därmed riksdagens, roll och delaktighet i gransk-

ningsprocessen. Han använder uttrycket "det parla-

mentariska ögat", som genom revisionen skall ha

insyn i det statliga verksamheten. Per Olof Håkans-

sons ambition har varit att främja revisorernas kontakt

med utskotten, men också att göra revisorernas arbete

mer synligt i medierna.

Per Olof Håkansson började sin gärning som för-

troendevald i kommunalpolitiken i Trelleborg. Han

har aldrig riktigt släppt taget och kommer nu med

förnyade krafter och mer tid till förfogande att åter-

vända dit. Vi som känner Per Olof Håkansson vet vad

vänner och motståndare har att vänta sig, och vi öns-

kar honom lycka till!

Arne Andersson: I mer än ett kvarts sekel har Ar-

ne Andersson varit för många känd som herr Anders-

son i Ljung. Han har tjänat sitt land på ett sätt som

väckt uppskattning i alla läger. Han slutar nu efter

elva år som ordförande i försvarsutskottet och kom-

mer att saknas av många - inte bara för sina breda och

djupa kunskaper om försvaret utan också för sitt sätt

att hantera utskottet. Som en utpräglad samarbets-

människa har han alltid sett till sakfrågorna, och med

sitt trivsamma och humoristiska sätt har han lyckats

lotsa de komplicerade försvarsbesluten i hamn.

Redan i sin första riksdagsdebatt förklarade sig

herr Andersson i Ljung vara anhängare av ett starkt

försvar, även om han var motståndare till just utvidg-

ningen av Remmene skjutfält som råkade ligga i hans

hemtrakt. Han hade lyssnat på människorna i bygden

och funnit många skönhetsfel i hanteringen. Vi vet att

försvarsfrågorna under de senare åren med nedlägg-

ningar av regementen runt om i vårt land har väckt

många starka känslor och att riksdagen många gånger

har måst fatta svåra beslut, som drabbat enskilda

människor. Det är då viktigt att, som Arne Andersson

alltid gjort, ta sig tid att lyssna på dem som berörs av

besluten.

Som en av riksdagens till riksdagsåren äldsta le-

damöter har Arne Andersson alltid varit generös med

att dela med sig av sina kunskaper och månat om att

ta hand om och stödja nya och oerfarna ledamöter

tvärs över alla politiska gränser. På det sättet skapas

kontinuitet i riksdagsarbetet, och ledamöterna lämnar

ett bestående arv efter sig.

Birgitta Hambraeus har varit ledamot i många ut-

skott - civil-, socialförsäkrings-, närings-, utrikes- och

under den senaste mandatperioden i konstitutionsut-

skottet. Direkt när Birgitta Hambraeus kom in i riks-

dagen 1971 fick hon sitt partis uppdrag att följa kärn-

kraftsfrågan. Det är också för detta engagemang och

för sin personlighet - en kvinna med civilkurage,

motvallskäring i ordets bästa och mest berömvärda

bemärkelse, orädd och kompromisslöst radikal - som

Birgitta gjort sig känd. Birgitta har alltid sagt vad hon

anser, och det hon står för. Klok, påläst och noga med

att rådfråga expertisen har hon varit en meningsfrände

att lita till och en meningsmotståndare att både frukta

och respektera.

Birgitta Hambraeus har själv sagt att hennes per-

sonliga livshållning härrör från Martin Bubers tankar

- först när man kopplat bort sin eget tillgodoseende,

sin egoism och uppfattar medmänniskor som lika

viktiga som sig själv, först då uppnår man harmoni

och balans.

I Hornsberga by i Orsa väntar nu trädgårdstäppan

och barnbarn, men vi kommer säkert höra av Birgitta

Hambraeus även från denna nya och ännu friare posi-

tion!

Det är svårt att tänka sig någon med större bredd

och djup vad gäller erfarenheter och kunskap om

svensk politik än Thage G Peterson, som kom in i

riksdagen 1971. Men den politiska lidelsen är betyd-

ligt äldre än så - mer än ett halvt sekel. Som 12-åring

smugglades Thage Peterson in av sina äldre syskon på

ett ungdomsklubbsmöte. Den unge Thage var upprörd

över att somliga barn hade matsäck med sig till sko-

lan, medan andra inte hade det, att några fick läsa

vidare, medan andra inte hade råd.

Fortsättningen känner vi väl. Få har som Thage G

Peterson befunnit sig i den absoluta mittpunkten i

regering och riksdag under närmare tre decennier.

Raden av utnämningar - statssekreterare, konsultativt

statsråd, industriminister, justitieminister, försvars-

minister, tillsammans med riksdagsuppdrag, däribland

ordförande i konstitutionsutskottet och många utred-

ningsuppdrag - säger något om det förtroende och

den respekt Thage G Petersons kunnande och politis-

ka handlag rönt under åren.

Som talman initierade Thage G Peterson mycket

framgångsrikt en rad åtgärder för att stärka riksdagens

roll och ställning genom sitt genuina engagemang för

folkstyret och människors rätt och skyldighet att med-

verka i det demokratiska arbetet. Riksdagsutredning-

en, vars reformförslag sattes i verket under denna

mandatperiod, tillsattes under Thage Petersons tal-

manstid. Det var också under hans tid som talman

som den kraftiga ökningen av riksdagens internatio-

nella engagemang inleddes. På ett tidigt stadium öpp-

nade han upp kontakten mot Östeuropa.

Ja, detta är väl känt för oss alla. Kanske inte lika

känd - men lika sann och belysande - är bilden av en

ledigt klädd Thage Peterson, på cykel, med den som-

riga fartvinden i håret, intensivt njutande av frihet och

synen av vallmo, cikoria och prästkragar längs vägre-

narna, ivrigt på väg till bullarna i favoritbageriet vid

sommarvistet på Gotland.

Vi tackar Thage G Peterson för många år av hän-

givet arbete för folkstyret och önskar honom allt gott

- i bokstavlig och bildlig betydelse - i viktiga arbets-

uppgifter men också så småningom något mer av

frihet än den långa värntjänst för folkstyret som har

varit hans liv hittills.

Jag vänder mig nu till riksdagens ålderspresident -

Börje Nilsson, riksdagsledamot i Andra kammaren för

Kristianstad län 1965-970 och från 1974 ledamot av

Sveriges riksdag. Jag ber Börje Nilsson att komma

fram till talmanspodiet.

Det hände sig en gång i Börjes ungdom att han

läste statskunskap för professor Nils Stjernquist i

Lund, som undrade vad Börje Nilsson skulle kalla sig

om han själv bleve riksdagsledamot. Börje Nilsson i

Kristianstad, blev svaret. Men professorn rättade

myndigt och meddelade att Nilsson i Nosaby var det

riktiga. Det var ju där, utanför Kristianstad, Börje

Nilsson hörde hemma. De andra studenternas glada

fnissningar fick Börje Nilsson att definitivt bestämma

sig för att det var just "i Kristianstad" det skulle vara,

och så fick det bli, som vi nu vet.

Vi är snart inte många kvar från tvåkammartiden -

en handfull - och det är bara Börje Nilsson som har

så många års erfarenhet från denna tid.

Det är en fascinerande utveckling och en god bit

av riksdagens historia som förflutit sedan Börje Nils-

son höll sitt första anförande den 13 maj 1965 i Andra

kammaren.

Ärendenas karaktär säger oss dock, att mycket li-

tet är nytt under solen och att de stora frågor vi för-

troendevalda har att brottas med är eviga. Debatten

Börje Nilsson höll sitt jungfrutal i för 33 år sedan

gällde komunal skatteutjämning, standardhöjning och

finansiering av folkpensioner.

Börje Nilsson började sin bana som suppleant i

konstitutionsutskottet, fortsatte till statsutskottet och

finansutskottet och har sedan 1974 varit ledamot av

socialförsäkringsutskottet, där han blev ordförande

1996.

Börje Nilsson har ett starkt engagemang för att

försäkringskassorna skall fungera väl och har varit

mycket aktiv för detta i riksdagen, såväl när det gäller

resurstilldelning som när det gäller rättssäkerhet och

handläggningsfrågor.

Börje Nilsson kan nu avsluta sin långa bana i

trygg förvissning om att, som direkt ansvarig för be-

redningen i riksdagen, ha baxat det nya pensionssys-

temet i mål och därmed ett regelverk som kommer att

ha betydelse för många generationer under lång tid.

Jag vet att ett egenhändigt nybyggt lusthus numera

finns hemma på tomten i Kristianstad, en väl så riktig

och angenäm plats att betrakta världen från, utifrån ett

friare och öppnare perspektiv. Börje Nilsson har ald-

rig varit de stora åthävornas man. Men den stillsamma

auktoritet, värme och humor, med vilken han har styrt

socialförsäkringsutskottets arbete i hamn under

mycket gott kamratskap, har varit djupt uppskattad.

Riksdagen framför härmed sitt varma tack för allt

arbete och det engagemang Börje Nilsson under när-

mare tre decennier som riksdagsledamot har uträttat

för folkstyret och jag ber att få överlämna riksdagens

gåva till Börje Nilsson.

(Applåder)

Kören sjöng med Johanna Elofsson som solist:

Som ett blomstrande mandelträd, musik Bo Hansson

och text Pär Lagerkvist.

Kören sjöng: Plenty good room on the glory train

av Kirby Shaw.

(Applåder)