Fru talman! Civilutskottets betänkande 7, Ersättningsrätt , är ett motionsbetänkande där 18 motioner från allmänna motionstiden 2015/16 och 2016/17 behandlas. Jag vill lyfta fram en av dessa 18 motioner och yrka bifall till reservation 1 där den tas upp. Det innebär att Kristdemokraterna vill ändra i 17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen. Varför vill vi göra det? Detta är lite tekniskt, men det är nog så många som berörs.
Försäkringsavtalslagen hämmar konkurrensen på gruppförsäkringsmarknaden, vilket gör att oseriösa försäkringsbolag kan sko sig på konsumenternas bekostnad. Konsumenterna kan komma i kläm, och de kan få andra försäkringsvillkor genom att deras försäkring övergår till annan försäkring från gruppförsäkring utan att de vet om det. Det är svårt att som konsument bilda sig en uppfattning om försäkringar och att själv förhandla sig till bättre försäkringsvillkor med försäkringbolag. I praktiken finns inte någon reell möjlighet för den enskilde konsumenten att förhandla.
Tanken med de gruppförsäkringar som flera miljoner konsumenter har i Sverige är att konsumentgruppföreträdare, som ideella föreningar och fackförbund, ska kunna förhandla fram bättre priser och villkor för de grupper som de företräder. Tack vare detta ökar konkurrensen på försäkringsmarknaden, och därmed förbättras försäkringsvillkoren.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Ersättningsrätt
Ett exempel är att det tidigare i princip inte fanns några villaförsäkringar som ersatte skador av äkta hussvamp, vilket är bland det värsta som kan drabba ett hus. När gruppförsäkringarna började täcka dessa skador kände sig dock resten av marknaden för villaförsäkringar tvungen att följa efter, och nu finns denna försäkring.
Om en ideell förening eller ett fackförbund lyckas förhandla sig fram till bättre gruppförsäkringsvillkor för sina medlemmar hos ett annat försäkringsbolag finns det märkligt nog risk för att föreningen eller fackförbundet kan råka ut för stora problem. Så borde inte vara fallet. Enligt 17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen gäller dock att om man som gruppföreträdare - alltså föreningen eller fackförbundet - säger upp samarbetet med försäkringsbolaget upphör gruppförsäkringarna för samtliga medlemmar eller konsumenter som har denna gruppförsäkring. Det innebär att gruppföreträdaren kastas in i ett administrativt och kostsamt kaos, där gruppföreträdaren tvingas börja om från ruta ett och teckna om varenda försäkring.
Ideella föreningar och fackföreningar har ofta små resurser, och konsekvenserna är att det blir svårare för dem att byta gruppförsäkringsbolag och att såväl konkurrensen som konsumentnyttan sätts på undantag.
När försäkringarna tvångsvis måste tecknas om öppnas ett tidsfönster för ett oseriöst försäkringsbolag att - oberoende av om lagstiftning, samarbetsavtal, försäkringsvillkor, förhandlingsunderlag med mera säger att det rör sig om en gruppförsäkring - genom negativ avtalsbindning försöka behålla kunderna och hävda att det rör sig om en direktförsäkring.
17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen är i sin nuvarande skrivning närmast kontraproduktiv och behöver ändras. Skälet är att konkurrensen på gruppförsäkringar hämmas genom att incitamenten försvagas för föreningar och fackförbund att förhandla fram bättre gruppförsäkringar. Dessutom öppnas ett tidsfönster för mindre nogräknade försäkringsbolag att försöka behålla grupper av försäkringstagare, trots att gruppförsäkringarna är uppsagda.
Utgångspunkten vid en ändring av detta lagrum kan dock precis som i dag vara att vid byte av gruppförsäkringsbolag upphör gruppförsäkringen för samtliga konsumenter som har gruppförsäkringen. En förändring kan därför stanna vid att komplettera lagrummet med att när försäkringspremierna inte blir högre för samtliga gruppförsäkringstagare och omfattningen av försäkringen blir minst densamma behöver gruppförsäkringen inte upphöra utan kan flyttas över till det nya gruppförsäkringsbolaget. Ingen av konsumenterna som har gruppförsäkringen lider då någon skada eller orsakas någon förlust.
Detta är Kristdemokraternas förslag, och det hade varit roligt att få höra från majoriteten varför detta inte kan genomföras.